GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Knivaheren och Nobelpristagaren

I en monter på Utvandrarnas Hus i Växjö förvaras originalmanuskripten till romanerna om Karl Oskar och Kristina. Det är tunga luntor. Vilhelm Moberg skrev om hela utvandrareposet flera gånger på sin pekfingervalsmaskin - och det är ett par tusen sidor långt.
Familj • Publicerad 13 februari 2009

Respekt, mannen! som hip-hopparna säger.

Att hans böcker brändes på bål i nazi-Tyskland var enligt honom själv den finaste litterära utmärkelsen han kunde få.

Som barn gick hantvå och ett halvt år i skola.

En av hans signaturer var "Kniva-heren".

Han var en storartad författare, liksom Pär Lagerkvist och båda var de barnfödda i Småland. Den ene långt inne i skogen, den andre vid järnvägsstationen mitt i stan. Jag hade förmånen att få delta i en kurs om deras verk i somras och det är härligt, att så här i vårvinterns snålblåst bläddra bland anteckningarna från soliga utflykter i litterära tassemarker.

Illustrationen tillfebruari månads krönika är ett fotografi av Mobergs byst snett mitt emot huset där Lagerkvist växte upp. Nog kan man ana hur lille Pär satt därinne och skrev sitt namn med pekfingret i koldammet, såg tågen frustande fara iväg. Bort. Bort. Bort. Han var en sparsmakad typ. På en flöjt av silver spelade han, medan Moberg spelade… munspel.

Den blivande Nobelpristagaren reste till Paris där han blev bekant med kubismen och inspirerad av denna ville han överföra modernismens uttryckssätt till litteraturen. Lagerkvist experimenterade bland annat med en ljudenlig stavning av det svenska språket. I brev till sin ungdoms kärlek skrev han:

"Dröm livets varmaste drömmar - av dem blir din blick jup."

"Du får inte vara arj."

"Har inget pännskaft, bara en stålpänna att skriva med."

Han var radikal,en förnyare av det skrivna ordets möjligheter och Moberg var i ständig polemik mot all slags överhet. Båda gav de sig iväg från sin småländska hembygd, lämnade dess tungsinta religiositet bakom sig. De tillhörde framtiden. Ändå delade de också en längtan till gammalt bondeliv och gudstron de en gång hade varit inneslutna i.

"Med gamla ögon ser jag mig tillbaka" skrev Lagerkvist. Han ville riva gammalt, bygga nytt, men väntade sig ändå att de röda stugorna skulle stå kvar när han hade tid och lust att besöka barndomslandet… Gnälle-Pelle! utbrast en av kursdeltagarna då hon fick detta klart för sig.

Det går icke att både äta kakan och ha den kvar, sa hon på svensk-norska, för det var det hon var - och därtill gift med en så kallad utlänning; detta suspekta folkslag vi alla uppgår i, både "kniva-herar och Nobelpristagare, när vi lämnar sockengränsen och kör över Öresundsbron och vidare, för att bunkra upp öl och vin i Tyskland, eller investerar i en sommarvilla i Thailand.

Vad betyder hembygden för oss? Var någonstans är den belägen?

Eva Thors
Så här jobbar Kristianstadsbladet med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.