Krönika: Påsken, en livlina!

Åt ni lutfisk igår? Nej, jag tror inte det var så många som gjorde det. Jag gissar däremot att en och annan av oss har traditionen att äta fisk på långfredagen.

Familj • Publicerad 20 mars 2008

Den traditionen har sina rötter i en tid då man tydligt förberedde påsken genom att fasta. Lutfisken är ju för oss så förknippad med jul, men enligt uppgift åt man på sina ställen lutfisk även på långfredagen just för att markera fastan och fastans slutskede. Idag, påskafton är det väl däremot äggens tur... Påsken, vårens högtid, bejakande av det återvändande livets och uppståndelsens högtid, i våra trakter också konstrundans högtid. Och så naturligtvis äggens högtid. Moderna höns är ju programmerade för att värpa året runt, men ändå är ägget vare sig det är kokt, målat, av choklad eller kanske till och med varit föremål för en äggpickning, fortfarande en viktig ingrediens i vårt påskfirande. Ägget bär liv. Våren bär liv. Påsken bär liv. Alldeles i början av sjuttiotalet sattes musikalen Jesus Christ Superstar upp för första gången. Den rosades och risades. Många kände glädje över att den så att säga öppnade bibeln på ett annorlunda sätt. Maria Magdalena, Kajafas och Pilatus med flera runt omkring Jesus fick via sångerna en annan tydlighet. Andra tyckte att musikalen framställde passionshistorien som alltför ytlig och förmedlade en bild av Jesus och övriga som kränkte. Jag minns att vi var ett gäng tonåringar som tillsammans såg musikalen i Köpenhamn. Visst tyckte vi den var bra men samtidigt lite förvirrande eftersom vi då var i den åldern då man slogs mot auktoriteter och tänjde gränser, samtidigt som man letade efter sig själv, tillvarons mening, hållbara ideal och vad man skulle tro och lita på. Alltsedan premiären på sjuttiotalet tror jag att musikalen varit uppsatt någonstans i världen. Till hösten sätts den upp i Malmö. Där kommer Jesus spelas av Ola Salo, ett i den svenska rockvärlden känt ansikte. Jesus, och i synnerhet berättelsen om dagarna före korsfästelsen och om vad som hände sedan, fortsätter att fånga världen. Men det är ett fel i musikalen, ett stort fel, den slutar ungefär med långfredagen, påskdagen och uppståndelsen finns inte med tydligt! Kanske är det den delen av påsk som också är svårast för många att ta till sig. Jesu död på korset kan man intellektuellt förstå. Hur döden kommer, vad som medicinskt sker i kroppen vid ett utdraget smärtfyllt lidande går att förklara, svart på vitt. Men uppståndelse handlar inte om att förklara, utan om tro. Under är ju till sin natur matematiskt vetenskapligt oförklarliga och uppståndelsen är ett under som handlar om Gud. Men också om det egna livet. Om hur vi ser på vårt liv, om det i enlighet med Jesus Christ Superstar slutar med död och tomhet eller om det finns liv som är större än död, och om påskens händelser faktiskt är en livlina till det? Påskdagens uppståndelse bekräftar det senare! Behöver vi fira påsk? Svaret är för mig ett helt självklart, ja. Dels är påskdagen årets viktigaste dag i kristenheten. Dels är det gott att oavsett väder och vind få en helg då våren bekräftas, livskrafterna rör sig i växtligheten och som ett extra plus att eventuellt en och annan solstråle letar sig fram till oss. Men framförallt ett självklart ja till påsken, därför att dess egentliga innebörd är en livlina i dess allra djupaste bemärkelse! Mot den bakgrunden vill jag få önska en riktigt glad påsk! Pia Wiktors

SAXO

Så här jobbar Kristianstadsbladet med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.