Livets efterrätt kan utebli

Barnbarn kallas ibland för livets efterrätt men för somliga far- och morföräldrar blir desserten inte alls vad de hoppats. Skilsmässor, flyttar, nya familjebildningar och trassliga relationer gör att bilden av den evigt leende och bulldoftande far- eller mormodern kanske aldrig blir verklighet.

- Barnbarn är ingen rättighet. Som farmor får man vara nöjd med det man får, allt umgänge är bonus, säger Helena Wirdby, psykiatrisk sjuksköterska och samtalare på Samtalsakuten i Gävle.

Vi må leva på 2000-talet men våra ideal kommer alltså från en annan tid. Farmor kan känna sig satt på undantag när barnen gör sina egna val på helger och semestrar.

Men det kan bli för mycket av det goda också. En farmor, och förstås även en mormor, kan i dag inte alla gånger vara den extramamma, barnexpert och alltiallo som hon själv och de nyblivna föräldrarna vill att hon ska vara.

- En farmor av i dag har ett eget jobb och kanske också sin egen mamma att ta hand om. Hon är trött när helgen kommer och då är det faktiskt okej att säga nej till exempelvis barnpassning, säger Helena Wirdby.

En farmor som inte alltid ställer upp när hennes barn kallar kan få höra att hon inte intresserar sig nog för barnbarnen och att hon borde uppskatta umgänget mer. Men det omvända är förstås precis lika vanligt; att barnen tycker att farmor lägger sig i för mycket och att de svartsjukt konstaterar att deras distanserade mamma är en kärleksfull farmor.

Helena Wirdby möter i sitt jobb som samtalare på Samtalsakuten dem som har problem med sina relationer till sin partner, sina föräldrar, syskon, arbetskamrater eller svärföräldrar. Olika perioder i livet ger olika problem.

Nyckelorden är respekt och acceptans. Och det gäller både en själv och den andre.

- Mot sina vuxna barn har man inga förpliktelser. De kan inte kräva något av en. Och omvänt ska farmor se barnbarnen som en bonus och inte som en rättighet, säger Helena Wirdby.

Vanligast är att relationen mellan mor och dotter trasslar. Pappor tar ofta ett steg tillbaka och där blir problemet med frånvaro i stället det problematiska.

För bara 20 år sedan var det många barn som helt tappade kontakten med sin pappa och därmed också sin farmor när föräldrarna skildes. Barnen stannade med mamma och kom på sin höjd till pappa på besök.

I dag tar många pappor en annan del i sina barns liv. Många barn bor lika mycket hos pappa som hos mamma och därmed finns kontakten med farmor också kvar. I dag kan farmor vara omgift, barnen har halvsyskon, barnbarnen har styvsyskon. Så till varje barn hör många vuxna som ska umgås efter bästa förmåga.

- Relationer är inte lätt. Det viktiga är att alla lever sitt eget liv och inte lever genom andra. Men händer något särskilt svårt i familjen får man förstås ta andra hänsyn, då gäller andra regler.

Helena Wirdby understryker hur viktigt det är att en farmor inte tar ställning vid en skilsmässa, varken för sonen eller för svärdottern. Och barnbarnen ska inte behöva höra farmors åsikter om föräldrarna.

- Det är så lätt att man missar gråskalan, det egna barnet blir vitt och partnern svart. Man måste hela tiden försöka se problemet från andra håll och så opartiskt det går, säger Helena Wirdby.

Att "förhöra" barnbarnen är heller aldrig bra. Barnbarnen ska inte behöva svara på frågor om hur mamma har det och om hon träffat en ny man. Vill farmor veta får hon fråga en vuxen och kanske få svar ...

Lena Mattsson/TT Spektra