Nu håller han sig till källaren

–  Jag har hållit på så länge och man måste ju sluta någon gång. Egentligen hade jag tänkt göra det redan förra terminen men då hann deltagarna inte bli klara, så med övertalning blev det en termin till, säger han.

Efter att ha tagit gesällen i möbelsnickaryrket utbildade han sig till lärare i trä- och metallslöjd på 60-talet i Linköping. Han fick sedan en tjänst på en helt ny skola i Upplands Väsby. Tillsammans med en kurskamrat fick han där utveckla sin undervisning. Men det hårda klimatet på orten de höga huspriserna i och runt Stockholm gjorde att han och familjen flyttade till Kristianstad 1971.

– Jag fick arbete på Fröknegårdsskolan och vi köpte vårt hus.

Har alltid snickrat

Som slöjdlärare kombinerade han arbetet i skolan på dagarna med kurser för vuxna en kväll i veckan på Fröknegårdsskolan. Först hölls de genom olika studieförbund. Men ganska snart startade Bengt upp i egen regi.

– Jag tog över efter Sture Lundin som tidigare hade kurser på skolan. Många i den nuvarande gruppen har hållit på sedan jag startade och har liksom jag hunnit bli pensionärer. Vi har träffats tre timmar varje måndagskväll.

Hemma i villan vittnar lampor, skålar speglar och möbler om hans stora intresse för snickeri. I källaren har han sin egen verkstad, som han kommer att fortsätta tillbringa tid i även om han nu slutar med kurserna. Snickra har han nämligen alltid gjort.

– Det startade med att jag som barn var mycket road av att teckna och måla. Jag gjorde skisser och ritningar på föremål som jag sedan tillverkade. Måla fortsatte jag med även senare då jag utbildade mig på Konstfack i Stockholm i ”Fri målning”.

Musikengagerad

Vid sidan om målandet har han också haft ett stort intresse för musik och fotografering. Dragspel, klarinett och trummor var det som en gång gällde. I dag spelar han inte längre själv men lyssnar gärna på jazzmusik. Sonens engagemang i olika orkestrar gjorde att han under några år engagerade sig i musiklivet i Kristianstad, bland annat i de musikfestivaler som hölls under några år för svenska och utländska orkestrar.

– Jag och min fru var värdar för en norsk orkester, vilket innebar att vi hjälpte dem runt i stan till olika spelplatser och servade dem på alla vis. Det slutade med att vi än i dag har många goda vänner i Norge och har vid flera tillfällen blivit bjudna hem till dem i Begnadalen.

Fotograferade musiker

Intresset för musiken har han kombinerat med att fotografera. I många år följde han flera av de stora musikerna som kom till närområdet. Till en början frågade han enbart om deras autograf, sedan började han även fotografera dem. När de sedan återvände för nya spelningar hade han framkallat bilderna och bad dem skriva sin autograf under. I albumen finns därför musiker som till exempel Count Basie, Arne Domnérus, Putte Wickman och Svante Turesson.

– Vissa musiker har jag följt längre än andra på grund av deras stora musikalitet. Nils Bertil Dahlander följde jag på 50-talet. Han skrev då i mitt autografblock. 1996 spelade han på Blå Station i Åhus. Det blev ett glatt återseende och han skrev även denna gång i mitt autograflock och musiken och autografen var fortfarande perfekt. Det är roliga minnen att ha i dag, säger Bengt.