Nutidens utvandrare
Den listerländska diftongen hörs i i:na, när Eva Anderson blir ivrig. Svenskan har inte ett spår av amerikanska i sig, trots att den enda gång hon pratar svenska är de två samtal i veckan som rings hem till morsan, 90-åriga Doris i Kristianstad.
– Det är många nya svenska ord som jag inte vet vad de betyder, men annars klarar jag mig förvånansvärt bra, säger Eva.
Drömmen om USA vet hon inte riktigt var den kom ifrån. Visserligen hade dåvarande makens föräldrar flyttat till Florida och det lockade, men att lämna allt och flytta till andra sidan Atlanten?
– Det var ett äventyr och det var precis vad vi behövde.
Det tog lång tid att få alla papper klara, faktiskt flera år. Men 1973 bar det av, dottern Maria var då nio. Buss till Köpenhamn, flyg till New York, och så vidare till den halvtropiska värmen på Floridas västkust. Jobb fanns i svärföräldrarnas tv-butik, ett ställe som med Evas hjälp mer blev till en motorbutik.
– Ja, både min man och jag började körde go-cart. Vi körde och vi lagade, jag var tvåtaktsmekaniker under tio år.
Efter en inledande osäker period i ett nytt land finner man sig tillrätta utan sin närmaste familj och vänner, konstaterar Eva, det är snarare så att man bygger en ny familj av vänner.
– Florida har många ”snowbirds”, som vi kallar dem, folk som kommer hit under vintern för att sedan flytta hem till exempelvis Kanada under sommaren. Vi som stannar hela året är en sort för sig.
Paret delade på sig, och efter att ha levt ensam i 17 år träffade hon sin nuvarande man. En amerikan som, visade det sig när Eva släktforskade lite, hade en farfar som var född i Malmö.
Under tiden hade hon börjat jobba på tingsrätten, som receptionist och assistent. En period flyttade paret några mil norrut, byggde hus och såg lodjur, cayotes och rävar i trädgården.
– En helt annan värld från det lite mer rörliga livet i söderöver.
Hon arbetade som koordinator på en mötesplats för äldre och trivdes bra, men så gick flytten tillbaka till St Petersburg och hon landade på en golfbana. För jo, givetvis spelar hon golf, att bo i Florida utan att golfa är en ekvation som inte går ihop. Men nu jobbar hon till och med på en bana, som ”cartgirl”, dels i shopen, dels säljer hon dricka till spelarna.
Livet i Florida är lite annorlunda än det i Sverige. Varmare, förstås. Mer uteliv, både i naturen och nattlivet. Och så är det det här med alligatorerna.
– De finns överallt där det finns ett vattenhål. De kommer upp på golfbanan i bland. Vad man gör då? Ja, då är det bara till att köra en stor omväg och att undvika det hålet den rundan.
Igår fyllde mamma Doris 90 och därför är Eva i Sverige på besök. Med sig har hon ett lapptäcke som hennes dotter Maria gjort, där familjebilder tryckts på tygbitar. En överraskning till mormor.
– Jag saknar inte så mycket av Sverige, mer än familjen förstås. Och maträtter som falukorv och godis som Ahlgrens bilar.
Hemma i Sverige blir det många besök hos släkt och gamla vänner, men också stadsvandringar i Kristianstad och i gamla hemmamiljöer i Blekinge. Utvandrarna Karl-Oskar och Kristina kom aldrig hem igen. Det gör Eva, vartannat år, även om hemma sedan länge egentligen stavas Florida.
