Råmande kor och dragspelstoner

Den som har haft den slingrande vägen förbi gården Boskulla uppe på krönet strax innan Venestad har främst mötts av två ljud. Kornas råmanden eller Bo Svenssons dragspelstoner. Både kor och musik tillhör favoriterna när hustrun Solveig, barn och barnbarn räknats bort. Bo ler stort och pillemariskt.

– Jag njuter av livet ser du.

Han är tredje generationen på en gård som numera brukas av fjärde generationen. Fadern såg att sonen var musikalisk och såg till att han började spela dragspel, med siktet inställt på en karriär inom militärmusiken.

Men Bo ville annorlunda. Han älskade visserligen sin musik, men också lantbrukarens vardag.

Korna, arbetshästarna från barndomen, spannmålet, det fysiska arbetet utomhus.

– Jag ville ta över gården. Och jag fick båda delarna. Lantbruket som arbete, musiken som hobby.

Musiken som arbete

Nuförtiden är väl musiken nästan som ett arbete. Mer än en gång i veckan åker nämligen Bo runt till äldreboenden i trakten och spelar. Ibland själv, ibland med sin grupp Bos trio. Emellanåt i de båda andra grupper han spelar i: Bygdespel i Vinslöv och Forsenz Spelmän i Degeberga.

– Jag tycker ju om musiken, det gör jag. Och man blir alltid så varmt välkomnad och jag vet att jag genom musiken skänker de äldre glädje. Jag har spelat till midsommardansen på Venestads idrottsplats i 60 år.

Själv föredrar han Taube när han spelar, menar att texterna säger mer än många andras. Men ska det bara lyssnas, då kan en operett, musikal eller en straussvals vara bästa ljudet.

När Bo Svensson nu fyller 75, blickar han tillbaka på ett aktivt liv. Han säger att han har levt i en förunderlig och föränderlig tid. Varit med om traktorns inbrummande på gården, sett arbetarhästarna dö ut. Sett bil och mobil erövra byn. Sett butikerna stängas, men samtidigt har Kristianstad på något sätt kommit närmare.

– I lantbruket har ett flertal rationaliseringar skett, hydraultekniken och kyltankarna till mjölken exempelvis. Det har varit arbetsamt många tider, men jag har aldrig ångrat mig.

Många knäböjningar har det blivit genom de 47 årens mjölkning, men det har inte gett några kroppsliga krämpor. Kanske de dagliga långa promenaderna för att se till betesdjuren om somrarna har hjälpt till. Kanske är han född med lika god fysik som god musikalisk ådra.

Njutbar tillvaro

I stora rummet som vetter mot gården har Solveig plockat fram bröd och tårta. Paret, som varit gifta i över 50 år, tycker om att få besök och tycker att pensionärstillvaron är njutbar. Bo konstaterar med tacksam stillhet att han aldrig trodde han skulle få det så bra som han nu har det.

– En tös som jobbade här under några år sa en gång till mig att ”tiden går snabbt när man är lycklig”. Hon hade rätt.