Skomakare med idrottsintresse
- Jag kommer fortsätta jobba för föreningen, det blir väl då främst loppisen som jag hållit på med i 30 år, lovar Willy. Loppisen är vår stora inkomstkälla och den blev betydligt bättre när vi 1997 byggde egen loppislänga på idrottsplatsen och kan sälja prylar varje söndag, då vi också tar emot.
Willy Svärdföddes och växte upp i Österslöv där han också gick i skola. Klass 8 gick han i Råbelöv. Efter skolans slut fick han jobb hos Nils Johnsson på Sko-Standard som drev sin skomakerirörelse i 50 år.
Efter lumpen på I 6 i Kristianstad fick Willy Svärd jobb hos Stig Mörse i Österslöv, en grossistfirma för blomsterhandlare och som sedan flyttade till Näsby. Här jobbade han i tolv år.
- 1980 ville Nils Johnsson på Sko-Standard, som ligger på Döbelnsgatan, att jag skulle ta över rörelsen. Jag hade ju varit lärling där och slog till. Nu har jag varit haft min skomakerirörelse med butik i 29 år. När jag bli 65 ska jag försöka sälja den. Jag har fullt upp att göra, inte bara med nya sulor och klackar, det mesta nu är blixtlås i stövlar. I butiken säljer jag skovårdsprodukter.
- Första kontakten med Österslövs IS började när jag var elva år och fotbollsplanen byggdes 1957. Jag var med på invigningen av Östvallen samma år och året efter började jag spela fotboll. På den tiden hade vi ett enda pojklag med spelare i olika åldrar.
- Sedan blev det reservlag och någon gång A-laget. Jag spelade för jag tyckte det var roligt och höll på till jag var 37.
Willy Svärdvaldes in i styrelsen 1977 och det är där som hans förening haft mest nytta av honom. I början på 1970-talet började föreningen med loppisar under ledning av Knut Olsson och från 1978 är det Willy som har ansvaret. Han ordnar också med lotterier som föreningen haft i 25 år.
Willy Svärd pratar mycket om hur roligt man haft under årens lopp i ÖIS. Han har sina egna funderingar om hur verksamheten skulle kunna bli bättre. Precis som i andra föreningar har man haft svårt att få folk att jobba i styrelse och som ungdomsledare.
- Jag tycker, att om man under många år haft roligt i en förening med spel och social samvaro, så skulle man nästan vara skyldig att hjälpa till senare i samma förening som föräldrar, så att andra barn kan uppleva glädje och lycka. Tänk om alla, eller åtminstone de flesta, hade detta i åtanke när man vill ha hjälp för att driva en förening.
- Dagens verksamhet i ÖIS är kanske inte den bästa. Man saknar folk i styrelsen, A-laget åkte ner i division 7, men man har fem ungdomslag. Med hjälp av de båda tränarna, Tony Caplander och Paul Ekberg, hoppas man avancera. Och givetvis kunna slussa in sina unga spelare i egna lag på högre nivåer.
