Det är föga förvånande kläder, skor, vin, mat, cigarrer och klockor som är Hjardar Giljarås stora intressen. Han kallar sig nörd, men en som har elegansen som ledljus.

Han är osäker på om han egentligen varit lillgammal, men det klassiska herrmodet har synts i hans garderob länge.

– Jag var i och för sig punkare när jag var 15, men det ändrades rätt så snart och efter universitetet där alla kom ut som små Ralph Lauren-kopior så har den klassiska, brittiska herrstilen varit min grej.

Varför?

Hans motargument är enkelt, varför inte? Stilen gör mannen. Det kan göra dig tryggare och mer tillfreds med livet.

– En god måltid blir alltid godare om du är fint klädd. Jag mår fysiskt dåligt av att inte vara välklädd.

Genom sin vlogg Stilverandan vill han bidra till den svenska mannens stil. Där ger han tips kring allt som gör livet värt att leva. Eller snarare på hur livet, enligt honom, ska levas.

– Jag håller i vin- och cigarrprovningar och skulle väldigt gärna få ihop ett program med parfymprovning för män.

Han ler, det har nämligen varit lite svårt. Att tänka sig en grupp män som gemensamt doftar sig fram är inte en så manlig bild i mångas ögon. Fast det ignorerar Hjardar gärna, stil kan förena alla. Även män.

– Att gå på Savile Row i London är fantastiskt även om jag inte har råd att köpa så många kostymer för 40 000. Men att se hantverket!

Lillgammal eller inte så drömde han redan 12 år gammal om att bli börsmäklare. Han hade finansmännen Erik Penser och Thomas Fischer som förebilder och såg sig själv stå på det klassiska börsgolvet på Wall Street.

– Nu blev det inte riktigt så, men bra ändå.

Han blev civilekonom med inriktning på logistik. Det gick bra, han jobbade som konsult och fick resa utomlands mycket, han startade nytt företag och fick in en fot i bilbranschen, vilket ledde till att karriären började rusa.

Lite för fort visade det sig. Arbetslivet tog för mycket tid och till sist kom det till en gräns där det fick vara nog. Hjardar som redan innan hade börjat fundera på om stressen verkligen var livet, fick tänka om.

– Jag menar, jag ville syssla med något jag älskar och det var sannerligen inte att stressa 24/7.

Han tog sig tillbaka, fann ett jobb närmare hemmet så han slapp pendla, på Skånemejerier som övergripande lagerchef. Där trivs han. Och så har han ägnat sig åt sina nörderier, sådant som förgyller livet.

Om vi då pratar stil med en man som står vid 50-årsstrecket så har han ägnat den ålderspassagen vissa funderingar. Även om han på alla viss är tryggare i sig själv numera och inte bryr sig ett dugg om vad andra tycker, så märker han hur han märkligt nog dämpat sig lite.

– Lite dovare färgskala, lite mer fokus på detaljerna.

Men det är inte så att han låter kavajen, slipsen och de putsade skorna stanna i garderoben en trött och grå tisdag. Tvärtom. Han är sin stil trogen och skulle numera aldrig ha på sig en tröja med logga.

– Det började nog i början av 90-talet där jag inspirerades av filmerna Döda poeters sällskap och JFK. Det var något i den propra klassiska stilen jag föll för. Det var ju så snyggt och lyfte manligheten på något sätt.

– Därefter eskalerade det. Eller urartade som min fru nog skulle säga, ler han.

Att vara noga med att följa etikett innebär ofta att det finns en rad saker som är förbjudna. Så även för herr Giljarås. Främsta hatorden?

– Bekvämt och praktiskt. Värsta jag vet. Då låter man sig förfalla.

Jeans kan vara trevligt i vissa lägen, men jeanshorts på en man? En styggelse. Hjardar skakar talande på huvudet. Sandaler och tofflor är även det något som aldrig, han betonar aldrig, ska lämna tomtgränsen där hemma. Att bo i Åhus sommartid är en plåga för honom då ”folk verkar tappa det helt”.

– Att gå och handla i kläder som hör hemma på gymmet, det går inte för sig. Okej om du ska ut och campa, men vara social på stan i sådana kläder?

Varför inte?

– Därför att utan stil går mänskligheten under, säger han dramatiskt men med viss humoristisk ton.

– För om det inte spelar någon roll, var går då nästa gräns? Ska vi äta med fingrarna på restaurangen för att vi är hungriga och det går snabbt?

– Alla behöver inte hålla min klassiska stil, vi är alla individer, men att släppa på klass för att gå i mjukisbrallor, nä. Då är man på väg åt helt fel håll. Att hålla stil och ideal högt är viktigt för mänsklighetens överlevnad.

Hans intresse går uppenbarligen djupt, han är uppslukad av olika forum för cigarrer, kläder och klockor, ja vin och mat dessutom. Han anar sig själv i en slags excentrisk form när han hunnit till 75.

Innan dess är det dock så mycket han vill göra. Han har en femårsplan och i planen ligger att liva upp vloggen Stilverandan och i ett senare skede i livet kunna leva på sina intressen.

– Jag har inget emot att fylla 50, även om det är en märklig känsla. Det stressar mig däremot, för det är så mycket som jag vill hinna med!

Inte minst njuta mer det goda livet, med familj, vänner och elegans i djup harmoni.