Till minne

Professorn Gösta Vitestam, Lund, avled den 30 maj. Han blev 84 år gammal. Närmast sörjande är hustrun May och sönerna Håkan med familj och Göran.

Vänsäll och vitter och är två honnörsord som i högsta grad stämde in på Gösta Vitestam. Sprungen ur den skånska myllan som lantbrukarson från Vitaby blev han efter en något sen akademisk start i livet en av de främsta på sitt område: semitiska språk. Professor vid Lunds universitet och en internationellt erkänd auktoritet.

Sedan 1967 var han inspektor vid Sydskånska nationen i Lund. Älskad och högaktad av studenterna. Gösta och hans May var ständigt med vid festligheterna och trots sena kvällar eller kanske tydligare sagt tidiga morgnar var de också alltid med vid efterföljande dags aktiviteter. Efter ett tredjedels sekel som inspektor trädde Gösta tillbaka. Men hans närvaro vid nationens festligheter fortfor att vara lika frekvent och glädjen stod högt i tak när glasen höjdes i "Göstabudsalen", festsalen som uppkallats till hans ära.

"Jag är frimurare", förtalte mig en gång Gösta. Inte mycket var främmande för honom, men jag var ändå något förvånad över att inte hört något om detta tidigare. Gösta pekade då stolt på ett valv som han egenhändigt uppfört i det älskade sommarhemmet på Kivik.

Gösta Vitestam var en av förgrundsmännen vid bildandet av Fritiof Nilsson Piraten Sällskapet. Vid den årliga sammankomsten dagen före Kiviks marknad framföres en kantat till Piraten framför dennes staty på Kivik, skriven av Gösta.

I en skrivbordslåda har jag en samling häften med snapsvisor sjungna vid första majluncher de senaste 25 åren, där min hustru Anna och jag hade glädjen att vara med i det Vitestamska hemmet, först i villan i professorsstaden, sedan på Kävlingevägen. May bjöd på ett tjugotal olika sillanrättningar och småvarmt. Gösta hade ställt fram ett försvarligt antal olika snapssorter. Lunchen brukade ta fyra timmar. Till varje sup sjöngs en av Göstas fyndiga snapsvisor, men innan vi fick läska våra strupar lyssnade vi först till en, icke alltid fåordig, utläggning av professorn om våren eller den blånande majnatten eller om tveksamheter i den nya bibelöversättningen. Oförglömliga sammankomster.

Gösta efterträdde Sten Broman, på hans begäran, som parentator inom det mer än hundraåriga konstnärsgillet, Lukasgillet i Lund. Hans parentationer var varma och mänskliga och samtidigt fyllda med humor. Han berättade en gång om en avliden broder som belönats med en av de mest hedervärda utmärkelser en språkman kunde få. Den ser för övrigt ut så här sade Gösta pekade på en nål i sitt kavajslag. När Gösta tyckte att bröderna inom gillet var något förargliga mot honom (vilket inträffade ytterligt sällsynt) replikerade han: "tag er i akt, annars kommer jag att ge igen när jag parenterar er". Gösta kommer inte att parentera fler bröder. Men hans minne kommer för alltid att leva ljust bland studenter inom hans älskade nation bland kollegor och vänner. Vi var många som hade privilegiet att räkna Gösta som en vän.

Leif H. Hjärre

egyptolog och författare