Till minne

Min morbror Einar Andersson, Västanå, Näsum, har avlidit.

Jag har så många kära minnen av morbror Einar från min barndom och uppväxt. Ett av dem som han själv nästan alltid återberättade när vi träffades handlade om en speciell utflykt som ägde rum vid juletid flera år i rad. Det var på den tiden då han ännu inte hade en egen familj.

Einar tog med mig och min lillasyster Gabriella på rälsbussen från Näsum in till Sölvesborg. Han skulle köpa julklappar åt oss.

Vi gick till Gemlaboden och till Wennerlunds bokhandel och vi fick välja precis vad vi ville, en sak i varje affär. Det var förstås en särskild känsla att få göra det. Efter julklappsinköpen gick vi alltid på Sveas konditori och åt bakelser.

Jag har min morbror Einar att tacka för det fritidsintresse jag genom hans förtjänst har fått för livet, nämligen hästar och ridning.

Mitt hästintresse var ganska svalt tills en söndagseftermiddag våren 1976, då han ringde mig och frågade: "Vill du ha en häst?"

Det var som hämtat ur en flickboksdröm och frågan har etsat sig fast i mitt minne. Jag sa naturligtvis "Ja!" och vi åkte iväg och tittade på det lilla russet Bonita, som snart blev min bästa vän och ledsagare in i hästvärlden. Sen följde fler år då jag nästan dagligen träffade Einar, eftersom Bonita fick stå i en spilta i hans ladugård. Efter skolan cyklade jag iväg till Prästgården och hann inte bara med att rida och sköta hästen, utan jag fick också följa min morbror i hans dagliga arbete med mjölkkorna och åkerbruket. Jag minns speciellt hur han ofta pratade om sina fina fjällkor som han var så stolt över liksom om hans dröm att få äga en äkta rödkulla.

Det är nog också morbror Einars förtjänst att jag kommit att syssla så mycket med jordbruksfrågor i mitt arbete på Riksantikvarieämbetet. När jag var ny som antikvarie kändes det som ett område jag hade viss insikt i. Jag hade ju sett och hört en del om hur lantbruket fungerar under mina dagar i Prästgården.

Einar hade också en föredömlig kärlek till odlingslandskapets kulturvärden.

Han uppskattade välbetade åbrinkar, vackra björkhagar och gamla stengärden.

Morbror Einar var en mycket generös och omtänksam person. Jag minns honom ofta glad och skrattande och full av inlevelsefulla berättelser om gammalt och nytt.

Maria Adolfsson

Nacka