"Tollarparn" begravd

"Tollarparn" var smeknamnet han fick via sina flitiga framträdanden i offentlighetens ljus. Egentligen var han den enkle och ödmjuke pågen med humor, in i det sista. Något komminister Birgitta Sjöstrand Ponnert underströk i sitt griftetal vid begravningsgudstjänsten i Västra Vrams kyrka på onsdagsförmiddagen.

Besökarna fick ett lösblad med texterna till "Det finns en dejlig rosa" och Den blomstertid nu kommer". Inget mer.

För det var så han ville han det. Enkelt.

Kyrkan fylldes till hälften med framförallt släkt och nära vänner, bland dem flera musiker som spelat med Jan "Tollarparn" Eriksson på den framstående pianistens alla turnéer.

Han började som kantor i Maglehems kyrka. I Västra Vrams kyrka, bara några kvarter från hemmet, var han inte så frekventerad.

– Nej, prästerna trodde han skulle spela sönder orgeln. Han har nog bara spelat här vid två tillfällen, med Jan Johansen och med Lions. Min far släppte upp honom olovandes till orgeln någon gång, berättar Claes Andersson, kyrkvaktmästare i tredje generationen.

För Bertil Englund, sångare från Stockholm, är sorgen och saknaden stor.

– Vi har säkert spelat in 200 låtar tillsammans och har varit ute och turnerat en hel del, in i det sista. Vi hade till och med planerat att spela vid ett ålagille i sommar.

I griftetalet nämnde Birgitta Sjöstrand Ponnert flera av de ädelstenar till minnen som de närvarande delar eller fick sig till del. Att musikern mottog såväl de nervösa finniga tonåringarna han skulle ackompanjera som de mer kända med samma genuina värme, utan åtskillnad.

Hon nämnde episoden när han som kantor, med stor sömnbrist efter nattens spelningar, råkade ut för en fadäs med byxorna som äventyrade orgelspelet. Något som fick gästerna i bänkraderna att skratta.

Nu får, som hon sa, musikern spela med Storbandet där ovan, i nya harmonier som ingen i det här jordelivet sig föreställa kan.

Begravningen vände sig i första hand till familjen, släkt och vänner och musiken hade naturligtvis sin givna plats.

Lena-Marie Walldén sjöng varmt och innerligt "Underbart är kort" utan ackompanjemang. Trion med Ingvar Callmer, trummor, Lasse Lundström, kontrabas och Jan Lundgren, en av "Tollarparns" arvtagare på piano, framförde bland annat Bud Powells "Time Waits", tiden står stilla, på sitt vis. [Mjuk retur]En låt som i Jan "Tollarparn" Erikssons tolkning väckt flera diskussioner. När trion framförde den började någon av gästerna med bestämda handklapp applådera varvid övriga föll in.

Toner från hans egna flyhänta fingrar genljöd när cd:n med "I will say goodbye" tonade under kyrkvalvet, förbi de tända ljusen, takkronorna och ut genom regnbågen i altarfönstret.

Till flaggan som vajade på halv stång.