Vara fri och höra till – samtidigt

Beteendevetaren och författaren Erica Falkenström tyckte sig se vårt samhälle med andra ögon efter att ha lämnat journalistiken och börjat arbeta med samtalsstöd och handledning för olika personalgrupper och företag.

- Det finns mycket av ett

"antingen eller-tänkande" i vårt samhälle. Antingen tar man inte ansvar, bara sköter sitt och satsar på sig själv och sitt ego. Eller den andra ytterligheten: Självutplåning. Människor anpassar sig till alltför krävande arbetsförhållanden eller lever i inhumana relationer. Och det kan ju inte vara meningen, säger hon.

Ångesten lindras. Erica Falkenström menar att de båda ytterligheterna är en flykt från verkligheten. Att samtidigt vara fri och höra till exempelvis på en arbetsplats, i en kärleksrelation eller i en intresseorganisation, är en balansgång. Och just att hitta balansen mellan att vilja vara sig själv och viljan till anpassning är det hon skriver om i boken "Att vara fri och höra till" (Svenska Förlaget).

- Vissa uthärdar inte att stå ensamma eller att stå för en idé. Det skapar ångest. Men genom att välja en överdriven anpassning, självutplåning, lindras ångesten. Man blir som ett med gruppen. Medan andra fyller tomrummet med jakten på pengar till exempel. En själviskhet. En inre fattigdom som döljs av en yttre rikedom.

Ser inte sanningen.

- Det betyder inte att man ska tycka om att det är som det är. Men det är först när du ser och accepterar att andra faktiskt kränker dig, inte bryr sig om din uppfattning, som du kan göra någonting åt situationen. Du kan välja att säga: Om det är så här ni vill ha det, så vill jag inte vara med längre, säger Erica Falkenström.

Många människor har en tendens att blunda för verkligheten, menar Erica Falkenström. Man vill inte tro att relationerna är så dåliga eller att chefen eller kollegorna kränker en. Det gör för ont. Hellre lägger vi skulden på oss själva: Det måste vara mig det är fel på.

Fri som individ

- Det är, å andra sidan, vars och ens skyldighet och ansvar att tala om vad vi ser och försöka bidra, med vår frihet, till att tillhörigheten och gemenskapen utvecklas till någonting bättre.

Tvåsamhet och kärlek är också en del av livet där friheten att vara den man är - och viljan till att anpassa sig efter en annan - är påtaglig. I början av en kärleksrelation är ju allt positivt och rena himmelriket. Men sedan går förälskelsefasen över och tillvaron blir mer realistisk. Erica Falkenström säger att om en relation ska hålla över en längre tid är det viktigt att vara fri som individ. Vara en avskild, egen person.

- Att vara en separat individ inom ramen för ett förhållande är viktigt. En sund relation är inte tvångsmässig eller bygger på att en part är stor och stark, och den andre liten. Vissa människor söker ju sådana relationer. Men det hindrar båda från att utvecklas. Den starka får inte vara liten, och den svage kan inte ta eget ansvar.

Bara ändra sig själv. För att fungera tillsammans med en partner är det nödvändigt att anstränga sig och ha tålamod. Att finna harmoni i ett förhållande sker inte med en knäpp med fingrarna, menar Erica Falkenström. Det är en livslång investering. Och det gäller att fråga sig: Vad vill jag förverkliga i livet? Vad är det för värden jag är ute efter? En varm och kärleksfull relation är ju något de flesta vill ha.

- Jag kan tycka att folk i Sverige skiljer sig lite för lätt. Man kan inte och har inte rätt att ändra på en annan människa. Den enda du kan ändra på, är dig själv. Är något på tok i förhållandet är det klokt att lära sig någonting om sina egna motiv och drivkrafter. Genom sin egen utveckling kan man också rubba på balansen. Då påverkas även förhållandet.

Erica Falkenström anser också att vi bör ha tydliga konturer. Veta våra gränser och vara tydliga gentemot varandra och omvärlden. Att i stället för att fråga sig: Vad har livet gett mig, kan man ställa sig frågan: Vad kan jag ge livet? Är man luddig eller ständigt leende, käck och trevlig är det svårt att bli respekterad. Dessutom visar man inte sitt sanna jag för andra. Men gör vi det, kan också fruktbara möten inträffa. Som får oss både att vara fria men också höra till. Samtidigt.

Manu Seppänen

TT Spektra