Vem har gjort det?

Det har visst hänt något med den "svenska folksjälen", för att nu använda ett uttryck som ingen ännu riktigt lyckats definiera.

Det blev som bekant strömavbrott i hela södra Sverige i veckan som gick. Inget konstigt i sig, strömavbrott är vi vana vid, om än inte av denna dignitet. Tänker man efter så torde det väl vara statistiskt omöjligt att det ska kunna bli som det blev: två oberoende saker havererar samtidigt!

Men det riktigt intressanta är faktiskt något helt annat: våra reaktioner. För några år sedan skulle de flesta ha funderat över saker som: Vad har hänt? Varför blev det så? Hur länge ska vi vara utan ström? Var är mina A 1,5V batterier? Och så vidare.

I sig frågor som många av oss ställde oss även denna gång. Skillnaden är att den här gången var nog dessa tämligen naturliga frågor underordnade frågor av en helt annan karaktär: Vem har gjort det? Vem ligger bakom detta dåd?

Frågor som troligen inte skulle ha ställts för några år sen, men som plötsligt blivit vardagsmat för oss här i Sverige också.

Många hann säkert tänka ordet "terrorist" många gånger innan förklaringen till strömavbrottet uppdagades. För några år sedan var "terrorist" bara något som allmänheten förknippade med Jan Guillious författarskap. Inget skrämmande alls således, utan snarare något att förströ sig med en kulen höstkväll.

Nu är det något helt annat! Ett hot som är mörkt, skrämmande och påtagligt närvarande i vår vardag. Kanske är det just det sistnämnda som är problemet: Påtagligt närvarande i vår vardag. Inte bara något man kan läsa om i morgontidningarna och för sin inre bild framkalla scener i länder fjärran vårt eget. På håll är inget riktigt skrämmande, men i samma stund som man möter våldets fula nuna ansikte mot ansikte inser man hur liten och sårbar man är.

Inte bara det egna samhället, utan just jag kan drabbas och den insikten skrämmer och förlamar.

Ändå är det just det som den inte får lov att göra! Visst, det är lätt att vara modig när man inte är rädd, men å andra sidan är det menlöst att vara rädd om inte rädslan och obehaget lyckas locka fram lite mod också.

Strömavbrott, solförmörkelser och andra stora mörkerfenomen, dem kan vi inte göra så mycket åt – inte ens med mod. Men det mörker som är en metafor för världens allt elände, ondska och svaghet. Det kan vårt gemensamma mod bekämpa. Men vi måste börja så länge det fortfarande är ljust.