”Världen behöver inte mer kläder, den behöver innovation”

I oktober fick Marie Isacsson Kristianstads kommuns kulturstipendium. På scenen i Kulturkvarteret visade en modell bland annat en klargrön oversizehoodie från hennes futuristiska kollektion Play and Prejudice som visats på Stockholm Fashion Week.

Själv kunde hon tyvärr inte delta mer än på videolänk. Just då hade hon en viktig presentation på sin mastersutbildning vid anrika Royal College of Art i London, en av världens främsta utbildningar inom konst och design.

En fredagseftermiddag några månader senare sitter vi framför var sin dataskärm i London och Kristianstad och pratar på Skype. Bakom Marie Isacsson kan man skymta hustaken och Hyde Park genom de stora fönstren. Det var när hon var i London för andra gången efter studenten som hon bestämde sig för att jobba med mode.

Men vägen dit började långt tidigare. Kanske redan när hon började jobba extra som 14-15-åring, både som städare på Åhus hotell och ledare på C4-lägret. Då fick hon äntligen råd att köpa de kläder hon ville ha, efter att ha ärvt många plagg av sina tre äldre syskon tidigare.

– Jag fick pengar att spendera och kunde utveckla min egen identitet. Där föddes fascinationen för hur stor makt kläder har.

Hon bestämde sig för att gå medieproduktion med fotoinriktning på C4-gymnasiet, för hon ville göra något kreativt. Men en bit in på gymnasiet gick hon en kurs i sömnad och mönsterkonstruktion och fastnade. Som examensarbete i trean gjorde hon en kollektion av tio secondhandklänningar som hon sydde om.

I samma veva fick hon en symaskin av sin pappa. Och hon hade att brås på.

– Min farmor har alltid hållit på att sy om kläder. När hon hade något som hon inte tyckte om längre gjorde hon om det, säger Marie Isacsson.

Ändå dröjde det innan hon visste att hon ville jobba med mode på allvar. Först var hon ett år i Berlin där hon pluggade tyska, ett år på ett telemarketingföretag i Barcelona, en period i London, tillbaka i Kristianstad ett halvår för att läsa upp sina betyg på Komvux och sedan tillbaka till London.

När hon väl bestämt sig för mode ville hon göra det ordentligt. Hon återvände till Skåne och gick Malmö modefabrik där hon lärde sig sömnad och mönsterkonstruktion från grunden. Därefter gick hon ett år på Stenebyskolan som handlade mycket om hur man jobbar kring koncept och formspråk.

Det har hon haft mycket nytta av, både under sina tre år på Beckmans Designhögskola i Stockholm och under den tvååriga mastersutbildningen vid Royal College of Art i London. Framtidskonceptet handlar egentligen ganska lite om fysiska kläder och mer om virtuella upplevelser.

– Världen behöver inte mer kläder, den behöver innovation. Det sätter en prägel på utbildningen. Man ska äga allt man gör. Vi har väldigt hög medvetenhet. Mycket kommer att hända inom modeindustrin. Det handlar om hur vi gör mode mer hållbart.

Hon vill jobba digitalt och lära sig 3D-design, så att hon kan vidga designerrollen till att omfatta både dataspel och animationer. Ett exempel på den trenden är Burberry som i höstas lanserade sitt första onlinespel, B Bounce, där avatarer kläs i den senaste kollektionen och flyger till månen för att bekämpa föränderliga väder.

Marie Isacsson utforskar själv just nu augmented reality, det vill säga en förstärkt verklighet där allt funkar i realtid, som Pokémon Go. Men hur kan hon använda det i mode?

– Jag skrev min uppsats kring att vi har färre kläder och mindre garderob. Då kan vi gå mer crazy, kläder blir inte bundet kring funktionalitet. Man kan använda 3D-teknik, så att man bara klär sig med digitala kläder på Instagram och vanliga annars. Det mesta vi använder i dag gör vi ju genom skärmar.

Ett annat sätt att använda tekniken är att ordna virtuella catwalks som publiken kan följa på videolänk. Då kan de ändå se hur plaggen rör sig när någon bär dem. Samtidigt blir det färre resor och mindre klimatpåverkan.

Marie Isacsson märker tydligt att folk är mer medvetna om material och vilken påverkan de har på miljön. Det tycker hon är positivt, även om det inte alltid är säkert att det material som har högst kvalitet framställs på det mest klimatvänliga sättet.

– Vi vet inte riktigt vad som kommer att hända och det är en bra sak. Folk försöker hitta det material som ger minst påverkan. Ju mer medvetna konsumenterna blir desto större tryck blir det mot modeföretagen. Då blir hållbarhet en sak som bara tas för givet.

Själv shoppar hon helst second hand, på Tradera och Facebook till exempel.

– Men jag försöker att inte handla för mycket. Jag har inte plats för så mycket heller. Min garderob är begränsad till en resväska, säger Marie och skrattar.

Lägenheten dit hon flyttat nyligen är liten, men ligger å andra sidan nära skolan så att hon kan lägga mindre tid på transporter och mer på själva arbetet. Det kan bli en hel del sena kvällar.

Just den här dagen har hon en byxdress i jeans på sig. Det visar sig vara ett av hennes favoritplagg när jag undrar vad hon brukar falla för.

– Designerplagg som jag inte har råd med shoppar jag second hand. Men varje gång jag köpt något mer spektakulärt hittar jag aldrig något tillfälle att bära det. Jag är väldigt bekväm av mig. Jag väljer alltid plagg som funkar för vilka tillfällen som helst.

I ett och ett halvt år har Marie Isacsson bott i London nu. Till sommaren tar hon examen. Stipendiet på 25 000 kronor från Kristianstads kommun ger henne större möjligheter att välja just de material hon vill ha till examensarbetet.

Längre fram hoppas hon komma till Kristianstad och hälsa på sin pappa. Det var sju år sedan hon sist var i stan.

– Alla mina syskon bor i Stockholm. Mamma gick bort för sex år sedan, det har också spelat roll. Det är väldigt emotionellt att komma till Kristianstad. Men jag vill gärna hyra en bil och köra runt i Skåne.