Asks passivitet måste brytas

Regeringen tappar greppet om ekonomin och styrningen av rättsväsendet. Verksamheten är på väg in i en akut kris. Till och med borgliga ledarskribenter erkänner att detta var långt ifrån vad man väntat sig med en moderatledd regering.

Resursbristen hos åklagarna är allvarlig, med åklagare som sägs upp, mål som ställs in och brottsoffer som får vänta. Ärendehögarna växer. Riksåklagaren har infört omedelbart utgiftsstopp och varnar för en katastrof.

Det gäller flertalet åklagarkammare. Pär Andersson, chef för åklagarkammaren i Kristianstad menar att åklagarmyndigheten blir en flaskhals i systemet. Några medel för att underlätta är tyvärr inte på väg, trots riksåklagarens vädjan.

Sanningen är att det råder kris i hela rättskedjan. Det sparas på polisen också. Trots att justitieministern försöker hävda motsatsen, vittnar polismyndigheter runt om i landet om hur de tappar resurser. Civilanställda blir färre. Det drabbar polisen på fältet.

Situationen blir inte bättre för att regeringen gett polisen besparingar på sammanlagt 300 miljoner kronor, två budgetar i rad. Ekobrottsmyndigheten skär också ner. Tolv poliser har sagts upp med omedelbar verkan. Kampen mot ekobrotten drabbas i framför allt Stockholm och Västra Götaland.

Moderaterna sa, så sent som ett år före valet, att de skulle satsa över 1,5 miljarder kronor mer på rättsväsendet än socialdemokraterna.

Ask övertog en budget i balans och har på ett och ett halvt år förvandlat rättsväsendet till ett sjunkande skepp. Det läcker nu ur hål överallt. Vi socialdemokrater satsar mer än den moderatledda regeringen.

Justitieminister Beatrice Ask (m) måste bli aktiv i sitt regerande. Effektivare lösningar kan åstadkommas med befintliga medel.

Därför föreslår vi socialdemokrater bland annat, att utreda polisens organisation och för- och nackdelar av att slå ihop polisens myndigheter till en, för att effektivisera arbetet och stärka kvaliteten i de polisiära insatserna, att minska Rikspolisstyrelsens (RPS) administration till förmån för polisiärt arbete, att centralisera kampen mot de grövsta brotten genom en specialenhet inom Rikskriminalpolisen med 200 anställda, att låta polisen med särskild behörighet utföra enkla förundersökningar utan åklagare i större utsträckning.

Det skulle underlätta både deras och åklagarnas arbete. Vi föreslår också att låta poliser med särskild behörighet utfärda strafföreläggande för de enklaste ärendena. Då sparar man arbete och tid för alla inom rättsväsendet samt ger en snabb reaktion från samhället även vid enkla ärenden.

Ett gemensamt it-system för polis och åklagare ökar samordningen och skapar effektivitet i enskilda ärenden och på en övergripande nivå. Slopa dessutom förslaget om att polisen ska hämta skolkande barn till skolan. När det gäller elever som inte sköter sin skolgång är detta en uppgift för föräldrar och skola, inte polisen.

Detta är några effektiviseringar man kan göra, bara på polisens och åklagarnas område. Men förändringar kan skapa friktion och möta motstånd. Det kräver politisk handlingskraft, vilket tyvärr lyser med sin frånvaro i Beatrice Asks fall.