Dagmamma ger starka barn

Jag känner mig inte träffad av ditt inlägg, jag blir bara så förbannad av alla er moralväktare som lever efter mottot "det var bättre förr". Ni ser ju hur era egna barn har växt upp och det är er fostran vi har i oss! Har du egna barn och har dom barn? Hur reagerade dom på ditt inlägg?

Vi lever inte på 70-talet - nuförtiden ska barn synas och höras, framför allt stimuleras i sin utveckling.

Jag är född -74 av en då 21-årig mamma, och jag väntar i dagarna mitt andra barn. Min stora flicka som är två år har dagmamma tre dagar i veckan, fem timmar om dagen.

Och ja, jag försöker att hålla hennes schema varje vecka från 8.30 till 13.30 och inte ha henne hemma i onödan. Men har jag något planerat som kräver att hon ska med mig på en dagmammedag så får hon stå över dagmamman den dagen. Hon absolut älskar att vara hos dagmamman, att få busa och leka gör henne lycklig och glad.

All den sociala kompetens hon lär sig och själv lär ut, får henne att bli stor och stolt.

Jag vet också med mig att nu när den nya bebisen kommer kan jag i fem timmar tre dagar bara vara med det barnet krama, gosa och rå om utan att behöva dela den tiden med den stora flickan, och där med ge det nya barnet sin tid precis som den förstfödda fick. Och kanske längs vägen undvika en vis mån av syskonsvartsjuka.

Visst kan jag ringa runt till alla lediga mammor varje vecka för att planera in ett lekschema, men då har ni mage att kalla oss "lattemammor" som asar med våra barn överallt och de stakarna får aldrig vara hemma i lugn och ro!

Så nu får ni bestämma er hur ni vill att vi ska vara.

Vi får även en chans att ta hand om hemmet och göra ärenden som ibland de stora barnen inte är så roade av under vår "lediga" tid. Datorn hinner vi med under den stund när barnen sover om vi har tur att dom sover, annars blir det kvällen.

Ja, vi är alla medvetna om att småbarnsåren försvinner fort - det är alla 50+ noga med att tala om för oss så fort de få chansen. Men skillnaden från då och nu är att vi vuxna faktiskt kräver ett eget liv. Vi är inte bara småbarnsföräldrar.

Min mamma och min svärmor tycker det är ett strålande idé att även min dotter som är en liten människa också får ett "eget" liv några timmar i veckan.

För allt detta är jag tacksam att samhället, när jag betalar för det, kan hjälpa mitt barn hennes familj att må bra.