Dyr rundgång

Enligt uppgift har en knapp miljon svenskar inte råd att gå till tandläkaren. Hur kan det vara så i ett samhälle som länge berömt sig för att vara den sociala tryggheten på jorden och där mer än halva inkomsten går i skatt för alla? Svaret ligger faktiskt till ganska stor del, i frågan.

Rundgången i ett system som Sveriges blir betydande. Staten tar med ena handen och ger tillbaka med den andra. Staten kan vara ganska generös ibland, som i fallet med vård av sjukt barn, men betydligt mindre generös i andra fall, som i fallet med tandvården eller för den delen psykiatrisk vård.

Många skulle säkert välja att ha lite pengar över till tandläkarbesök men vara lite mindre försäkrade på något annat område där man kanske har lättare att parera ekonomin. Och den som blir arbetslös skulle säkert hellre parera lite med sitt pensionssparande än att gå i personlig konkurs och sälja sin bostad.

Vi måste i det här landet börja förstå att höga skatter inte är boten för fattigdomsproblem utan ofta själva orsaken.