Fattigpensionärens vardag

Inför vår Herre och lagen äro vi alla lika! Men alliansen har om detta egna åsikter.

Nu har våra pensionsbesked anlänt, underverken som skall försöka uppehålla livhanken på oss ytterligare ett år. Inte fasen skall kategorin oldtimer ha en chans att kunna åtnjuta sig något. Nej, vi skall vara glada att enbart få titta på när bättre bemedlade fyller kundvagnarna med förnödenheter.

Givetvis har inte vi gjort oss förtjänta av denna lyx, efter att jobbat och betalt skatt i cirka 50 år. Nu är vi en börda för samhället. Det kostsamma i Svea rike är något helt annat. En het potatis vilken ej bör beröras med ord. Det är inte utan att i varje pensionär föds ett räknegeni som med ringa resurser lyckas överleva. Intressesant vore att se hur de "folkvalda" skulle klarat sig med samma spottstyver.

Ett exempel: en pensionär med endast garantipension. Hyra 4000 kronor i månaden minus bostadsbidrag, pension cirka 5800 kronor efter erlagd straffskatt en form av bidrag mindre situerade nödsakas bidra med. Årliga hyreshöjningar samt löpande utgifter ett obligatorium, oavsett persons ekonomiska förutsättningar. En inflation, högst på 14 år, på 3,5 procent.

Skulle det mot alla odds bli pensionshöjning (200 kronor) reduceras bostadsbidraget. Köpkraft är ett ord som är struket ur de äldres vokabulär. Några tillämpar en horribel ekvation som för oss vilka haft hyggliga betyg i matematik ej förstår. Här har vi uppenbarligen missat något, tydligen fanns en klausul med okända vinklingar, vilka för oss framstår som helt obegripliga.

I välfärdens Sverige finns en bakgård. Abonnerad av fattigpensionärer/sjuka, arbetslösa eller på annat sätt utanför "fördelningspolitiken". Personer vilka ovillkorligen kan betraktas som nutidens martyrer, helt utan existensberättigande. Det är således livsfarligt att bli gammal eller på annat sätt ej vara accepterade av överheten, här i "vårt" forna hemland Sverige?

Selp