Förändra staden med varsam hand

Hustrun kom på idén att vi skulle åka in till stan. Till civilisationen som hon sade. Lördag, solsken och långlördag. Hustrun är ganska sparsam av sig, av påtvingade skäl. Men vi behövde ha nya tapeter. Det blev det också. Då ville hustrun hem igen. Jag föreslog dock en tur upp i stan. Jag kan få mina nyck jag också. Hustrun ville titta i skyltfönstret till ”sin” butik. Här gjorde jag dagens misstag i det att jag sade: – Titta gärna in i butiken också! Jag tyckte vi hade gott om tid, det var inget som väntade. Men en liten titt i en butik utan föresatser att köpa något, där har hustrun och jag olika uppfattningar. Jag tyckte det dröjde innan hon tittat färdigt medan hon själv tyckte att hon bara hade hunnit skumma genom. Trots detta hann hon i alla fall köpa ett litet plagg. Har vi kommit till stan och det är underbart väder, ja då lockar kaffe och kaka på en gatuservering. God kaka med vaniljsås och kaffe lagom starkt. Inte kan det bli bättre. Jo, faktiskt blev det bättre. En bit bort hördes Hemvärnets musikkår sprida sina vackra toner. Strax innan vi fikat färdigt kom musikkåren marscherande förbi. Det var en lyckad dag. Gården jag såg från serveringen lockade till besök. Från gatan såg det trevligt ut, men det var en glasservering. I porten hade man hängt upp gamla kort från staden. Under varje kort fanns en förklaring från den aktuella tiden. Men det fanns också lappar som talade om vad som fanns på platserna i dag. Jag började läsa de sista uppgifterna. Jag klarade bara ut ett fåtal av vad det var för hus. Men om jag tittade på fotona kände jag igen samtliga. Man kan verkligen tala om en stad i förvandling. Vi förstår att man ska följa med tiden och att det blir förändringar. Men jag är tillräckligt gammal för att tycka att det ska ske med varsamma händer. Jag tänker i dag i första hand på Stora Torg. Låt det bli en paradplats. Det är något som Kristianstad behöver. Om inte annat så märktes det i dag då Vendes visade upp sina fordon. Osökt kommer jag att tänka, som Harrysson brukar säga, på I6 musikkår. Inte konstigt att få sådana tankar med ett par militära arrangemang en lördag i Kristianstad. Tänk om man kunde samla ihop dessa musiker någon gång för att ge en konsert. Jag tror på en given succé. Jag har pratat med någon av de gossarna och han tyckte det hade varit trevligt. Tankar, bara tankar. Men tänk om… Jag tittar ofta efter beteenden i trafiken eller sådant som beslutshavare fattar, bulor och annat tokigt. Hustrun och jag var ute på våra cyklar i Åhus. För att ingen ska tro att jag tycker vi är perfekta trafikanter, talar jag om att vi inte hade våra cykelhjälmar på oss. Ändå hade hustrun en nyinköpt. Men det kom två skolklasser passerande. Alla hade sina cykelhjälmar. Men vad som slog mig var att de flesta flickorna hade sina hjälmar lite käckt och elegant som nackhattar. De skyddar säkert bra om man skulle slå nacken i gatan vid ett fall. Men inte är det säkert att man faller så att man slår i nacken, det kan lika gärna bli pannan, som i det här fallet är oskyddad. Hustrun sade att fröken borde säga åt flickorna att sätta hjälmarna på så att de skyddar hela huvudet. Att det var fel tänkt av hustrun förstod vi då vi såg de båda fröknarna komma med sin hjälmar, också de som nackhattar. LARS-ÅKE NILSSON