Hokus pokus i Grönköpingsanda
ººReplik till Sven Nilsson (c), Jan Carlsson (s) och Bengt-Åke Kjell med flera (25/1) "Arenan är en framtidssatsning".
Våra förtroendevalda och vissa av våra tjänstemän, som naturligtvis, för sin utkomst, är avhängiga av de beslut våra förtroendevalda fattar, verkar fortfarande, efter all debatt om arenan icke förstå vari upprördheten bland medborgarna består. Eller också blundar man för verkligheten! och låtsas icke förstå varför medborgarna är upprörda och förbannade?
Medborgarna efterlyser bättre affärsmässighet, samt att vår ledning på rådhuset lär sig att kommunicera och föra fram grundarna för sina beslut och ett underlag, som icke bara består av gissningar, alltså ett ordentligt kalkylerat underlag, när stora kommunala investeringar skall "sjösättas". Att som Bengt Gustafson (m) marginalisera kostnaden för arenan, genom att framhålla att kommunens omsättning närmar sig fyra miljarder kronor duger icke, utan att samtidig nämna våra femtusen duktiga medarbetare, utan vilka kommunen icke skulle fungera. Det hjälper inte med en stor omsättning om det icke blir en vinst. I kommunala sammanhang är ett nollresultat det samma som förlust för kommunen.
Vår ordförande och viceordförande i fritidsnämnden tillsamman med fritidschefen tar anläggningskostnaderna med en klackspark, efter idrottslig förmåga. Det är ju alltid lätt att vara generös med andras pengar. Medborgare i kommunen som protesterar mot det urbota slarviga tillvägagångssätt arenaprojektet med kringkostnader har hanterats på, kallar Nilsson, Carlsson och Kjell för osolidariska och för att icke äga tilltro till idrottsrörelsen.
Att hänvisa till att arenan varit med i diskussionen under flera år, är skrattretande. En arena till en kostnad mellan etthundra och tvåhundra miljoner kronor skulle ha godtagits utan protester, men när kostnaderna accelererar till en halv miljard under 2007, borde även ni, utan politisk fingertoppskänsla, förstå att måttet är rågat för medborgarnas tålamod.
Arrogansen når oanade höjder, år 2007, när våra förtroendevalda tycker sig vara allvetande och kommunstyrelseordförande Bengt Gustafson anser att oansett om 100 procent av medborgarna röstar mot den enorma ekonomiska satsning, som arenan med kringkostnader utgör, skall det icke leda till någon åtgärd, för våra förtroendevalda vet bäst.
Lite ödmjukare framtoning har Christina Borglund (kd) visat, även hon förtroendevald, genom att sälla sig till skaran, som vill ha en omröstning i arenafrågan. Folkomröstningar i all ära, men de är inget att eftersträva om frågorna på rådhuset sköts logiskt och rationellt. Nu kan det bli en eftergift för det stora missnöje några förtroendevalda och vissa tjänstemän har åstadkommit!
Vi hoppas våra förtroendevalda har tagit lärdom av det pågående arenaprojektet, för nästan alla, även de som nu arbetar för en folkomröstning, vill ha till stånd en vacker idrottsanläggning och ett uppsnyggat Söder, som vi kan vara stolta över att lämna till kommande generationer. Men tillvägagångssättet att in i det sista mörka kostnaderna på ett absurt sätt, man startar med 100 miljoner kronor, sedan 200 miljoner, nästa 330 miljoner därefter pristak på 437,8 miljoner plus "lite kringkostnader", så nuvarande slutsumma mellan tumme och pekfinger hamnar på cirka en halv miljard kronor, alltså rena auktionsförfarandet.
En komedi i bästa kannstöparstil, men absolut ovärdig vår tillförordnade kommundirektörs, Ingvar Lövkvist, fögderi och nog det närmaste Kristianstad har kommit Grönköping i ekonomiskt hokus pokus! Ingvar Lövkvist har numera gjort avbön från hemlighetsmakeriet, men först efter påtryckning av ordförande Gustafsson.
Det skall framhållas att kommunens ekonomiska status för närvarande är god och skall, hoppas vi, så förbli. Blir våra förtroendevalda för äregiriga, och påför medborgarna för stora omkostnader leder det till konfrontation. En utveckling som är ologisk och irrationell, men fullt möjlig, även i dag!
Svend E Pedersen
Åhus
