Homosexuella gör sin verksamhet till en styrande kraft i samhället

Anders Bengtsson (s) och Håkan Andersson (s) skriver den 29 juli: "Vi vill att alla människor i Sverige ska ha rätt att gifta sig med den person de valt att leva med." Mitt svar är: Kärlek kräver ingenting.

Bästa läsare och skribenter, i årets Pridefestival i Stockholm tågade man under parollen "Krossa heteronormen". Det är därför man nu går ut med krav på könsneutral äktenskapslagstiftning.

Det är en felaktig tanke att det skapar rättvisa när man upphöjer en lågt hållen profil av ett begrepp till huvudnorm. Ta orden tro och fred som exempel. Eftersom man hänvisar till förändrade tider vill jag påminna om att tiden har minst två sätt att verka. Tiden verkar fram rena "urberget" ibland.

Om dessa grupper åberopar en rättighet som är specifik för den heterosexuella gruppen. Då blir det fel därför de aldrig i den egenskapen internaliserat begreppet "gifta sig" så som det i den kristna kyrkan och samhället gjorts mycket länge.

Likavärdet ger oss inte rätten att tillskansa oss en annan likvärdig individs rättigheter som är länkad till den speciella individens eller gruppens särart. Likvärde har ju i sig en tanke av skydd för särart.

Att i dag införa en könsneutral äktenskapslagstiftning är att tillskriva människors handlingar på detta område kvaliteter och värden som de verkligen inte företräder. Man skall också tänka på att miljö är lärande och kan vara pedagogisk och fungera som medel för internalisering. Och det bör man kanske tänka på i homopartnerskap där det finns barn med i bilden.

Det som i stora drag skiljer är essensen och konsekvensen för tredje part. Essensen i kärlek är ur religiös synpunkt ekvivalent med liv. När människors kärlek inte kröns med liv beror det ur mitt perspektiv på att kärlek alltid måste mottas som en nåd och en förmån. Nåd kan inte krävas bara mottas. Vi kan bara vara öppna och hjälpsamma. Vad blir då skillnaden på ett heterosexuellt barnlöst äktenskap? Det blir nog ofta längtan uttryckt i andra meningsfulla kreativa former och ibland i sublimering.

Det centrala i tolkning och analysen av begreppen äktenskap och gifta sig är gåva, ge, i motsats till att kräva och begära. Människan kan inte producera kärlek och ingen institution heller. Men väl kan människan vilja göra handlingar som går i en kärleksfull anda. Det kan inte förväxlas med den naturgivna attraktionsförmåga och kättja som är en ensidig och kontrollerbar förmåga hos människan. Den förfinade "kärleksnormen" har kyrkan uppfunnit – om så inte företeelsen. Institutioner kan bekräfta och med lagar och ekonomiska incitament stödja samlevnad mellan människor. Men de kan inte ta det centrala i kärlek och äktenskap som är att ge, skänka, ge bort – och i den företeelsen också innefatta nytt mänskligt liv i all dess rikedom – som ligger i orden "gifta sig". Och sedan lägga det i begreppssfären i en samhällsgrupp som inte alls företräder den i den formen.

Sexualiteten kan påverkas genom "prägling" i enlighet med tidigare resonemang om lärande miljöer. Man talar ibland om bittra upplevelser innan man tar en alternativ hållning i dessa frågor som ett uttryck för mer eller mindre svårigheter på detta område. Och därför bör vi vara aktsamma om dessa människor. Man kan hålla fram att vissa kvinnor upplever att det kulturärvda mönstret av kurtisering inte alls är på deras villkor.

Begreppet "gifta sig" är länkat till heterosexuell livsmiljö.Begreppet "gifta" (sig) är bland annat "ge bort" – "bortgifta"-skänka bort – ge till äkta – i äktenskap förena, är inte bara ett kulturbegrepp. Som kyrkligt begrepp kan man göra analysen "gifta sig" – ge bort – att en fader ger bort. Och att individer ger bort sig själv till varandra. Då sker det vid ett altare som påminnelse om att Gud ger människorna gåvor och människorna ger Gud gengåvor. Maken kan och får då motta en hustru som en gåva av Gud – och vice versa.

Hela tanken är att detta utväxlande av gåvor skall leda till nytt liv eftersom Gud är livet och kärleken (men inte i panteistisk mening). Därför har vi orden "gifta sig". De former av kärlek som utesluter tanken på liv kan inte innefattas i tanken att ge bort sig själv som en komponent till nytt liv och är därmed inte en motsvarighet till den tanke som finns i äktenskap och gifta sig.

Liv och kärlek är samma sak.Det är inte svårt att se att man behövde ett begrepp som förklarar kärlek och som innefattar ömsesidighet, ömhet, och respekt för varje komponents särdrag och det liv både psykiskt och fysiskt som är en naturlig del av kärlek. Gud själv är kärlek och liv vilket alltid uttryckts på ett mångfasetterat sätt. Enligt min mening blir därför kärleksbegreppet synonymt med liv. Kärlek är liv. Men eftersom vi tänker så lite i kärlekens banor på detta sätt kan vi inte hitta definitionen på liv. När vi missbrukar kärleken då missbrukar vi livet och vår Gudsrelation. Och när vi missbrukar livet missbrukar vi kärleken och den möjlighet till underbart liv som den ger.

En kärlek med öppenhet för att vara kanal för liv både till kropp och själ är därför ingen specialvariant. Högerextrema grupperna lät svenska fanan flagga för fel värden och i kraft av nihilism sätta sina beteende under falska epitet.

Homosexuella håller på att göra sin verksamhet till en etablerad och sedermera en styrande kraft i samhället. De har lämnat grundläggarstadiet och går nu i "mainstreametablering" och nästa steg blir kontroll. Vill vi verkligen ha det så?

Gamla Sverige…var är din framtid?

Berno Nilsson

Kristianstad