Hör personalen

Det brukar vara personlen på våra äldreboende som sätter sin prägel och ger boendet sitt goda rykte. Den glada och kompetenta personalen som älskat sitt arbete och bjudit på sig själva både till de boende och oss anhöriga.

Så är det inte längre. Personalen är inget värda längre. Arbetsgivaren kan göra sig av med sina arbetare hur som helst. Stämmer inte kemin mellan föreståndaren och arbetstagarna är dessa obekväma. Är detta av demokratisk anda?

Som arbetare har de ingen chans att göra sig hörda då ingen vill lyssna. Föreståndaren får härja fritt. Till sin hjälp har de i sin tur "småcheferna" som sprider rykten och skapar osämja. Föreståndaren väljer tydligen att bara lyssna på ena parten. Den parten som gagnar deras syfte.

Ett boende utanförstan som alltid haft bra rykte håller nu på att bli illa beryktat i kommunen. Hur kan det få gå till så? Och detta har hänt på bara ett år.

Personalen som alltid fått idel beröm för sitt proffsiga sätt och sin förmåga att sprida glädje på sin arbetsplats, samma personal är nu rädda för att säga sina åsikter, vågar inte bjuda på sig själva längre, av rädsla för att vara den som står i tur för förflyttning.

Hur vet vi detta då? Jo vi anhöriga och våra äldre märker ju att personalen inte mår bra. Vi möts inte av den glädje vi är vana vid längre när vi kommer på besök.

Vi möts inte heller av den personalen som vi känner så väl, det är idel nya ansikten.

Glädjen är borta. Vilka drabbas av detta? Jo, de boende och vi anhöriga.

Som boende och anhörig så knyter man an till personalen, man är goda vänner som lever tillsammans.

Nu vågar inte de boende knyta nya band med sina vänner, personalen, för vem vet, i morgon är kanske den nya vännen borta.

Hur kunde detta hända?

Jo, boendet fick ny föreståndare, en som tydligt vill visa sin makt.