Inför kvinnofrid nu!

ººI dag den 8 mars firar vi den Internationella kvinnodagen. Dagen instiftades 1910 och 1977 rekommenderade FN dagen ska firas runt om i världen. Med åren har de socialistiska dragen tonats ner och nu deltar även opolitiska organisationer. Kvinnojouren i Kristianstad är en av dem. År 1979 antog FN:s generalförsamling konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor.

I går greps jag av städlust och gick igenom 15 år gamla papper som handlade om jämställdhet. När jag läste hur det var då och hur det är i dag, så är det som att ta två steg framåt och nästan lika många tillbaka. Kvinnor lever på många håll i världen i samhällssystem som ger männen mer makt än kvinnorna. I vissa samhällen har männen till och med makt över kvinnorna.

Inte ens vi i Sverige går fria. Många ledande politiker har förklarat sig vara feminister men så sent som i år fick Sveriges regering kritik av FN för att inte införa kvinnokonventionen i den svenska lagen och för att grundlagarna är könsblinda.

Flera tusen kvinnor i Sverige lever under skyddad identitet hotade av män som antingen skulle vara inlåsta eller inte befinna i landet.

Vi läser dagligen om mördade, lemlästade, våldtagna och misshandlade kvinnor i tidningarna. Jag möter i mitt arbete på kvinnojouren, kvinnor och tjejer som har blivit utsatta för våld.

Det verkar som våld mot kvinnor har blivit normalt. Förra året gjordes det 25491 polisanmälningar om sådant våld. Enligt ny statistik från BRÅ dödades 87 kvinnor förra året. Av dessa dödades 17 stycken av en man de hade en när relation med. Faktum är att 87 kvinnor fick sätta livet till. Detta borde få alla partiledare att ifrågasätta bilden av ett tryggt samhälle för kvinnor.

Rätten att inte bli utsatt för våld är i allra högsta grad en fråga om jämställdhet och demokrati.

Om halva Sveriges befolkning upplever att deras intressen inte tillvaratas, och att många av dem dessutom utsätts för våld i sin vardag, kan vi inte tala om ett jämställt samhälle.

Jämställdhetsdebatten i dag, som i går, har inte kommit längre än till diskussioner om vem som ska städa toaletten.

För att komma vidare måste man driva ett aktivt arbete både hemma och på arbetsplatserna. Glädjande är att unge män tar större ansvar för barn och hem, men är detta på bekostnad av den äktenskapliga lyckan? 50 procent av äktenskapen och förhållandena slutar i skilsmässor.

När såg du någon stor demonstration när kvinnor blivit dödade eller våldtagna? Betyder detta att vi accepterar våld mot kvinnor? Hur länge sen är det du såg en demonstration för högre kvinnolöner? Betyder detta att vi accepterar att kvinnor lönediskrimineras?

Nej, naturligtvis inte, men vi har så lätt för att blunda och inte engagera oss. Vi bor i landet lagom och engagerar oss lagom – eller inte alls. Det är bekvämast så.

Vi har alla ett ansvar att bidra till strävan efter ett jämställt samhälle. Det råder fortfarande ingen kvinnofrid i Kristianstad.

Karin Ekström