Nyheter

Island inget krisland

Finanskrisen har slagit hårt mot Island, men det finns gott hopp. Det skriver Göran Montan (M), riksdagsledamot från Everöd.
Nyheter • Publicerad 24 april 2009

Den finansiella krisen är global och har drabbat oss alla i någon utsträckning. Få av oss har dock kunnat höra om islänningarnas öde utan att beröras. Nästan över en natt förändrades förutsättningarna för många människor på Island.

Chocken och de mänskliga tragedierna påverkar alla i detta lilla land. Man kunde kanske förvänta sig att människor skulle överväldigas av hopplöshet och apati, men då känner man inte islänningarna. I dag den 25 april är det nyval.

Min erfarenhet av Islandinleddes julen 1959. Då var jag 13 år och på väg till USA för att fira jul med mamma och pappa. Morfar hade satt mig och min syster på flyget från Göteborg som skulle ta oss till New York med en mellanlandning i Reykjavik. Det var mörkt och det lilla planet, en DC4 Skymaster, utan tryckkabin, sänkte sig hastigt ner mot det svarta vattnet och det såg verkligen lite otäckt ut.

Precis som jag trodde att vi skulle landa i vattnet dök landningsbanan upp och piloten satte ner planet mjukt och fint. Det visade sig att det var något fel på en av motorerna och i stället för ett par timmar varade uppehållet mer än ett dygn. För att få tiden att gå fick vi bada i heta källor och pröva på att rida. Det var min första kontakt med Island och dess hästar, som kommit att få en så stor betydelse för mig och min familj. I dag har vi en liten stuga och några hästar på ön, men också många nära vänner.

Islands historia är remarkabel. Landet var på nittonhundrafemtiotalet ett av Europas fattigaste, med en levnadsstandard långt under de andra nordiska ländernas. Islands finansiella status har sedan dess gjort en unik resa och 2007 hade de en BNP per capita på över 60 000 US dollar, att jämföra med Sveriges 50 000.

1998 började Island privatisera statsägda banker, en process som tog fem år. Bankerna Kaupthing och Glitnir bildades. Den statliga banken Landsbanki privatiserades fullt ut 2003. 2005 hade de privata bankernas totala tillgångar nått fem gånger Islands BNP, 2007 över tio gånger!

Eftersom Island bara har drygt 300 000 invånare var en sådan expansion bara möjlig i utlandet. Därmed ökade riskerna och när den globala ekonomin 2008 skakades i grunden var katastrofen ett faktum.

Alla banker är nu återigen i statens ägo, en stat med för små resurser att kunna hantera krisen på egen hand. Bara i Nederländerna och Storbritannien beräknas sparinsättningar som kan omfattas av statliga garantier uppgå till ofattbara 600 miljarder isländska kronor, motsvarar ungefär 40 miljarder svenska kronor, 40 procent av BNP. Även sunda företag ställdes inför faktum att deras normala bankkredit upphört.

Mina isländska vänner har berättat om vad som händer i ett samhälle som så plötsligt utsätts för en finansiell kris av den här magnituden. Hus överges mitt i byggnationen, när både entreprenören och beställaren går i konkurs. Lån tagna i utländsk valuta av helt vanliga människor dubbleras plötsligt när den isländska kronan förlorade halva sitt värde nästan över en natt. Varför låna i isländska kronor och betala över tjugo procents ränta när det går att låna i annan valuta till kanske åtta procent?

Som första land fick Island erfara medborgarnas vrede i finanskrisens spår och koalitionsregeringen, Självständighetspartiet och Socialdemokraterna tvingades avgå i början av året och ersattes av en socialdemokratiskt ledd minoritetsregering.

Väljarundersökningar visar att en koalitionsregering där Socialdemokraterna och Vänster gröna ingår är ett troligt valresultat. Skulle dessa partier inte nå majoritet kan eventuellt även Centerpartiet komma att utgöra en del.

Det verkar som om Självständighetspartiets storhetstid har nått vägs ände, åtminstone för närvarande. Huruvida Johanna Sigurdardottir (S) kommer att klara av att lotsa det lilla landet ur finanskrisen till lite fastare mark blir helt avgörande för Islands fortsatta politiska landskap.

Det finns dock en hel del som talar för Island: Landet är rikt på naturresurser. Fisket är väl reglerat och anpassat efter havets förutsättningar. Vattenkraft som geotermisk värme är välutvecklade. En ung och välutbildad befolkning.

Det är kanske framförallt islänningarna som kommer att rädda landet ur de svåra tiderna. Islänningar ger helt enkelt aldrig upp och de besitter ett unikt självförtroende och optimism. Alla som besökt Island vet att uttrycket "allt kommer att ordna sig" används flitigt. Utan denna mentalitet hade de aldrig överlevt i tusen år på denna karga vulkanö mitt ute i Nordatlanten. Vi upplever ju också dystra tider just nu och det vore kanske inte så tokigt om islänningarna kunde exportera lite av detta mod till oss i Sverige.

Göran Montan (M)riksdagsledamot, Everöd
Göran Montan
Så här jobbar Kristianstadsbladet med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.