Konsumtionsskatter är framtiden

Framtidsstrategin för jordbrukspolitiken i synnerhet och för politiken i allmänhet är att gradvis ersätta inkomstskatter med konsumtionsskatter som tidskriften The Economist förespråkar.

Den grundläggande ekonomiska principen är att externa kostnader för varje produkt ska uppskattas och prissättas. Individen, i stället för staten, ska betala den totala kostnaden för sin konsumtion. Då kan den fria marknaden med full kraft verka för allmänintressets bästa.

Jag vill fasa ut jordbrukssubventionerna och fasa in köttskatt. Det är en konsumtionsskatt som kan tas ut som en koldioxidskatt på mat, eller som en skatt på mättat fett, som den danska regeringen planerar att införa. Det mest rationella är emellertid en bred konsumtionsskatt på kött som inkluderar alla betydande externa kostnader.

Låt köttkonsumenten betala det verkliga priset för hunger, cancer, hjärt- och kärlsjukdomar, växthusgaser och djurskydd. Vetenskapliga rapporter som belägger dessa externa kostnader finns på kottfrimandag.se.

Att finansiera den ekologiska odlingen genom att subventionera ekologisk köttproduktion, som Staffan Danielsson förespråkar, är extremt ineffektivt och dyrt. Huvuddelen av köttets produktionsvärde består av subventioner och 80 procent av den svenska jordbruksmarken används till foderodling.

Den svenska köttsektorn saknar konkurrenskraft på grund av att Sverige har alldeles för lite sol för att det ska växa bra i kombination med höga arbetskostnader.

Dessutom är det djupt omoraliskt med allmänna subventioner: Varför ska vegetarianen betala köttätaren för dennes ekologiska köttätande när det är många gånger bättre för miljön att äta vegetariskt?

Den rationella lösningen för att gynna ekologisk odling är att införa en köttskatt som inkluderar miljöskydd.

Effekten blir att pengar överförs från importkött till mindre oetisk svensk produktion utan att det bryter mot EU:s konkurrensregler eller internationella frihandelsavtal. Detta givetvis förutsatt att importkött med högt miljöskyddsvärde också slipper den del av den kommande köttskatten som berör miljöskyddet.

Staffan Danielsson försöker framställa mig som en radikal förespråkare för vegetarianism. Men jag är både nykter och realistisk: läget är allvarligt.

I juni 2010 släppte FN:s miljöprogram, UNEP, en rapport i vilken man konstaterade att världens höga konsumtion av kött- och mejeriprodukter är ohållbar. För att rädda världen från hunger, energibrist och de värsta effekterna av global uppvärmning krävs en global omläggning av matvanorna i riktning mot en vegetarisk diet.

Enligt Jordbruksverkets statistik konsumerar svensken år 2010 omkring 60 procent mer kött än 1960. Sedan 1990 har den svenska köttkonsumtionen ökat med smått otroliga 40 procent.

Att förespråka politiska åtgärder för att minska köttkonsumtionen och bekämpa jordbrukssubventionerna är ansvarsfullt. Att däremot ständigt kräva mer och mer jordbruksbidrag och helt strunta i den skenande köttkonsumtionen – det är i sanning miljö- och matpopulism.