Lämpligt straff för tårtkastare

Allt är sannerligen realivt. Men ändå! Jag hann inte med att skriva mitt kåseri om bortkastade tårtor, förrän den här attacken mot World Trade Center liksom förlamade mig så till den grad att till och med ett majestätsbrott verkade småpotatis, och det har tagit sin tid. Men nu skall sägas, att jag gått omkring och varit mycket upprörd för de här tårtkastarna. De förstörde inte bara ett par kostymer utan även så mycket mer. Naturligtvis var det inte riktat mot mig personligen, men jag tog det ändå hårt. Det var ju liksom Birgitta Andersson en gång sa; att spotta vår svenska fana mitt i ansiktet. Det måtte sannerligen heller inte vara roligt att få en tårta mitt i ansiktet. Är man då kung eller minister och har ögon och tv-kameror riktade mot sig kan man ju inte fara ut med vilka okvädingsord som helst inför hela menigheten och all massmedia. Det måste vara frustrerande att inte få skrika ”slyngel” eller ”förgrymmade” och inte ha någon vedbod att omedelbart låsa in för-övarna i. Är det pressen som tystar ner det hela eller är det måltavlorna själva som vill att det bara ska glömmas? Jag har inte glömt och går och grunnar på vad man kunde göra med sådana snorvalpar. Trots att vårt rättsväsende måste kosta enorma summor pengar, verkar det inte vara särskilt effektivt. Att bli dömd till samhällsvård och få diska några kvällar på Frälsningsarmén eller sitta i samtal med någon kurator tror jag inte hjälper de här kanaljerna till att få mer respekt för sina medmänniskor. Några år eller månader i fängelse skulle bara göra dem till ännu större självömkare. Nej, tacka vet jag tinget vid Kraka Sten som skildras i Röde Orm av Frans G Bengtsson. Kanske, eller mest troligt är, att det bara var ett önsketänkande av författaren, att det fungerade som det gjorde. Men där satt tolv män på var sin sten och resonerade sig fram till en lämplig åtgärd. Man var ju mitt i det avgörande slaget om asatro eller kristendom. Det var kanske därför som de kunde fatta så bra domslut? För, vågar jag nästan påstå, en förtappad är inte hjälpt av att vi andra allenast och enbart bara vänder andra kinden till. Holmgång är heller ingen bra lösning. Men om domarna kunde få ta till litet mer sunt förnuft och fantasi i sina domslut! Istället för vatten och bröd som det hette förr i tiden, så skulle det väl vara härligt att bjuda de här tårtkastarna sin egen medicin. Sätta dem på diet. Ge dem inget annat till livs än kaffe och tårta på några månader. jag är säker på att de aldrig mer vill se en gräddtårta, ja inte ens slå upp konditori i telefonkatalogen, än mindre hålla i en tårtkartong. LENALIS TRULSVIK