Lätt att skrämma vettet ur folk
ººJag hade tragglat mig igenom en bok med titeln Människosläktets andliga förkovran författad av en matematiker och samhällstänkare, Marquis de Condorcet, som levde i Frankrike 1743 – 1794. I sin bok panorerar han människosläktets utveckling från okunskap och barbari, till vad vi i dag kallar modernt vetenskapligt tänkande.
Samtidigt var jag medveten om att en kusin till mig, den före detta professorn i kemi vid Chalmers tekniska högskola, Nils-Gösta Vannerberg, hade givit ut en bok under nittiotalet med titeln Ragnarök inställt. Då jag berättade för honom att jag läst hans bok och funnit likheter mellan hans och Condorcets, fick detta till följd att han sände mig en lång artikel med rubriken "Är växthuseffekten farlig?" avsedd för tidskriften Kemivärlden.
Kristianstadsbladets "Fria ord" tog gärna emot inlägget, förutsatt att det bearbetades hårdhänt för att inte ta för stor plats. Det publicerades den 8/4.
Ragnarök är enligt nordisk mytologi världens undergång, som enligt Eddorna föregåtts av tre hårda vintrar utan sommar däremellan. Efter förödelsen uppstår en ny jord med grönska och klara vatten. I Gimle, en himmelsk sal, de saligas boning, samlades så asagudarna efter denna Ragnarök.
Ragnarök är inget för mig. Och Gimle den himmelska salen lockar mig än mindre. Men risken för Ragnarök i modern tappning tycks ha fått nytt liv. Nya domedagsprofeter förkunnar människosläktets undergång precis som forntidens en gång gjorde. Inget hopp finns och det enda som kan glädja de rättfärdiga är att kunna säga: "Vad var det vi sa!"
Trots att Orwells profetior har kommit på skam och Rachel Carsons Tyst vår har fallit i glömska dyker en ny grupp profeter upp, nu i skepnaden av FN:s klimatpanel, IPCC, med 2 500 klimatforskare. Professorn i dynamisk meteorologi vid Stockholms Universitet, Erland Källén, lär vara en av dessa. Han blir upprörd då Vannerberg påstår att IPCC är ett politiskt organ.
Jag kan förstå hans upprördhet, efter det att han insett sambanden, att panelen mycket väl kan uppfattas som sådant. Då politiska organ nominerar sneglas på möjligheterna att i en framtid kunna påverka den valde.
Att skrämma vettet ur enskilda samhällsmedborgare, med eller utan hot, är betydligt lättare än att lugnt och sansat förklara för honom de rådande sammanhangen.
Christer Neideman, Naturskyddsföreningens i Kristianstad ordförande, använder begreppet "klimatförnekare" som okvädinsord gentemot sina meningsmotståndare. Så här skrev han i polemik med klimatförnekaren N-G Vannerberg:
"Men den klimatförändring som vi har satt i rullning är som en atlantångare det vill säga den är mycket svår att stoppa när den fått upp farten. Även om Grönlandsisen inte smälter detta århundradet, kommer den att göra det så småningom om våra utsläpp av växthusgaser fortsätter som i dag. Och det blir i så fall omöjligt att bo i Kristianstad och på hela Kristianstadsslätten, eftersom havet då stiger med sju meter!"
Nils-Gösta Vannerberg blev inte svaret skyldig men tvingades av utrymmesskäl att stryka följande i sin kommentar då han besvarade Källéns och Neidemans försvar av domedagsprofeterna (15/4):
"Om Grönlandsisen vet jag lika mycket som Neideman, det vill säga ingenting. De mätmetoder man har, upptagandet av borrkärnor, är ifrågasatta och står under het debatt. Däremot vet jag lite om Norges jöklar. De var små och rätt behändiga omkring år 1400 för att sedan tillväxa kraftigt under 350 år. De kulminerade omkring 1750 för att sedan under 250 år fram till nu ha avtagit. Det är inte omöjligt att Neideman och många av hans 2 500 vittnen tror att det beror på ökad värmekomfort och det nya bruket av kakelugnar som just inträffade runt år 1750."
Slutligen beträffande professorn Erland Källéns påstående att Vannerberg har fel (10/4). Om detta händer så har han fel, säger Källén. Jag hade förväntat mig en seriös debatt som betonar Stefan-Boltzman-lagen, vilken Nils-Gösta Vannerberg lagt upp sin argumentation kring. Och varför inte något lite om Vannerbergs förslag att formulera en teori på basis av de förändringar i klimatet som människan redan upplevt. En teori för framtiden om nu en sådan är politiskt möjlig?
