Många tecken på kyrka i kris

Jag vill tacka Kristianstadsbladet för att man på ett bra och belysande sätt har redogjort för bårhusskandalen. Via tidningen har vi fått reda på i kronor och ören vad vi har rätt att förvänta oss att få för våra öronmärkta skattepengar.

Stora missförhållanden har blottlagts och i tidningen ser vi att detta sanktioneras uppifrån. Biskopen i Lunds stift ser bårhusfrågan som ett smärre problem, som hon tycker kan lösas på lokal nivå. Den bedömningen är, för att vitsa till det, att begå ett kardinalfel. Svenska kyrkan har uppenbarligen stora trovärdighetsproblem som man skyndsamt behöver ta i tu med.

Allmänheten har fått sekistlocken hänsynslöst krossas med hjälp av grävskopor så att man ska slippa sättningar ovan jord senare. Någon kränkande aspekt verkar man inte ha reflekterat över. Prästen som framträdde i tv i det fallet bad motvilligt om ursäkt först när hon insåg att hon var övermannad av medierna.

Vi lever som bekant i världens kanske mest sekulariserade samhälle. Inom kyrkan har man problem med både hycklande attityd och logistik. Man tycks inte inse vilka svåra följder detta kan få utan jobbar vidare mot sin egen undergång.

Motsättningen mellan olika grupper i samhället riskerar att öka. Hur tänker kyrkan behålla och få fler medlemmar, om en gammal församlingsmedlem inte ens kan vara säker att få göra en värdig sorti från jordelivet när man till och med har betalat för detta i förväg?

Det goda arbete som många människor trots allt utför i kyrkans namn riskerar också att försvåras.

Att öka smärtan för dem som har det allra svårast är under all kritik! Sörjande orkar inte kämpa mot övergrepp och felbehandling. Vi vill kunna lita på att kyrkan slår vakt om varje människas rätt till en värdig behandling från dödsögonblicket till gravsättning. Man borde ha agerat i frågan för länge sedan. Att skylla på varandra har blivit en ful ovana.

Som det nu är skändas döda och blir bestulna också, hör och häpna, inte av våldsmän utan av kyrkan i samarbete med begravningsbyråer och kommuner. Vem minns inte de avslöjande reportagen, för några år sedan, rörande begravningsbyråernas redovisning av de pengar folk skänker i stället för blommor vid begravningar. Man visade att mycket av de pengarna inte kom fram till mottagaren. Ansvariga behöver ställas till svars på många håll. Juridiska synpunkter efterlyses!

Som anhörig till en avliden församlingsmedlem besökte jag en söndag för några veckor sedan kyrkan. Under högmässan bads det för finanskrisens offer, egna företagare först, och längre ner på listan kom vanliga löntagare som nu friställs i stora skaror. Jag undrar om man kan tänka sig att lägga till alla tusentals offer som lider av kyrkans kränkande behandlig i sina böner?

Ytterligare en präst fanns i kyrkan den dagen. När nattvarden delades ut framme vid altaret kunde vi sörjande förvånade betrakta honom när han glatt flamsade omkring längre bak i kyrkogången ivrigt vinkande och fotograferande med en kamera upp mot orgelläktaren.

Ett uttryck för att man inte ens gitter hyckla längre?