Misstolkande av kärleksbudskapet

Många av oss satte fikat i fel kanal, så att säga, och tappade aptiten den 11 september 2001. Som född under ett världskrig har jag i likhet med miljoner andra, sedan dess, hoppats på den mänskliga intelligensen och utvecklingen. Den förefaller ha varit tämligen begränsad. Strax före det, minst sagt, skamliga angreppet på USA kunde vi via olika tv-kanaler se små livrädda och gråtande småflickor föras av sina , stolta eller prestigehungrande, föräldrar förbi hatangrepp i Det Stora Moderna Brittanien. Vilket är det största hotet mot mänskligheten i världen … frågade jag mig själv, då, (…för Gud vet vilken gång i ordningen!) Jag fick, av mig själv, samma svar som alltid annars genom åren: Religionen – som överallt predikar Kärlekens värden! Paradoxalt? Ja, minst sagt! Det är dock, av allt att döma, så att de olika religionernas ”kärleksbudskap” missbrukas och misstolkas av människor med större makt och ekonomiska resurser än de är vuxna. Självklart är de beroende av möjligheter som tidig indoktrinering och ”vanlig” mänsklig dumhet ger de hänsynslösa. Man kan anklaga många av oss för naivitet. Men förmodligen, och förhoppningsvis, är den naiviteten grundad på god vilja och önskan. Det är nog så man blir offer. Offer för dem som söker makt för egen del och, till varje pris, kräver gehör för sina egna tolkningar, tankar och ideal. En del fastnar så i tron på sin egen förträfflighet och ofelbarhet att de, med all rätt, kan betraktas som fanatiker. Det är de individerna som blir farliga för sig själva och allt – liksom alla andra. Man bör, av goda skäl, beakta sin egen del i fanatikernas framgångar. Tillräckligt många, självständigt tänkande, individer gör det omöjligt för en liten klick ”dårar” att åstadkomma det vi – gång på gång, i stegrat tempo och omfattning, tvingas bevittna och förfasa oss över, eller hur? Ja, så kan man kanske undra litet till mans och kvinns i dessa dagar. Men den viktigaste frågan kvarstår, på något sätt – vid någon slags gräns : Kan vi, någonsin, lära oss vår egen lilla och stora betydelse inför frågan hur det onda skall övervinnas och det goda segra? Hur gör ”lilla” Du och jag i den vardag vi nu står inför? Leif Herlin