Nyhetsförmedling eller trakasserier?

Under 1983 kom Tore Nyquist som nybliven VD till ABK. Företaget hade då många tomma lägenheter, var ett ganska grått och trist kommunalt bolag och med en personalpolitik som hotade hela bolagets framtid. Tore Nyquist lyckades tillsammans med sin personal genom ett hårt och målmedvetet arbete, vända denna utveckling som sedan många år gett kommunen och företagets hyresgäster många skattekronor, låga hyror och ett synnerligen välskött bostadsbestånd. Ett bostadsföretag som i stort sett varje kommun med stor glädje skulle önskat inom sina gränser. Till pluskontot kan föras många andra framgångar, och man kan fråga sig vilka aktörer som haft ekonomi och förmåga att omvandla LVSK till dagens pärla. I skuggan av fastighetskrisen smög de andra aktörerna ut bakvägen. Ett annat exempel är kvarteret Riksens Ständer där ABK tog över, och omvandlade grusplanerna till ett fint inslag i stadsbilden. Dåtidens styrelse med Lars Persson i spetsen insåg att dessa framgångar till mycket stor del berodde på Tore Nyquist och hade två val. Antingen betalade man lön så att Tore N stannade eller så skulle samme person försvinna till det privata näringslivet. Klokt nog valde man det första alternativet. Hur en VD sedan tar ut förmånerna är ju egentligen hans privatsak. Jag förstår att inte alla förstår detta samband, men för att förenkla det för Nils-Edvin Andersson med flera kan man göra följande liknelse: Köper man en ko som mjölkar 8000 liter om året kostar det kanske 12000:–. Mjölkar kon 12000 liter är priset avsevärt högre. Så enkelt är det och det kallas marknadsekonomi. Beträffande representationsvanorna så fanns de inom kommunen och ABK långt före 1983, och en av grundarna till vanorna, Charlie Svensson, kan säkert berätta många, pikanta historier. Under hela ABK: s levnad har det funnits möjligheter för partierna eller enskilda ledamöter att ändra på vanorna genom att lägga förslag till styrelsen. Hur många förslag har lagts? Förmodligen inga. Pierre Månsson skrev till tidningen, efter lång tid, men så fungerar inte styrelsearbetet. Jörn Holmgren smög ut bakvägen, när han såg sin politiska karriär hotad. En taktik som moderaterna Christer Ewe, Bo Lundgren och Anders Johansson tidigare använt sig av. Tidningen har övergett nyhetsförmedlingen och ägnar sig åt rena trakasserierna mot ABK och deras personal. Fyra flaskor champagne nämns på flera ställen i en upplaga och i flera upplagor. Vi läsare är beredda att betala på ett ställe. När man sedan hör att de synpunkter och fakta som ABK lämnar till tidningen, konsekvent negligeras, börjar man undra om det är ”Hänt i veckan” eller motsvarande man prenumererar på. Sammanfattningsvis kan man önska följande: Låt Tore Nyquist ta ut sin knappt marknadsmässiga lön i vilken form han vill. Styrelseledamöterna i ABK skall lägga sina förslag till styrelsen. Låt nyheterna vara nyheter och inte trakasserier. (Ett nyhetstips: Det går ihärdiga rykten om att ett företag i Kristianstad brukar bjuda sina annonsörer på mutresor. Det pratas om Monte Carlo…) We are all the winner… Svar: ABK-affären inleddes med att styrelseledamoten Pierre Månsson skrev ett debattinlägg och berättade att han inte ville åka med på styrelsens resa därför att det dracks för mycket sprit. Detta togs upp på nyhetsplats i Kristianstadsbladet och hos flera andra medier, men styrelsens minnesbilder var annorlunda av dessa resor och de sade sig inte kännas vid detta. Kristianstadsbladet tog då fram dokument som visade hur mycket som hade ätits och druckits. Jag ser inte det som trakasserier, utan som viktig och nödvändig nyhetsjournalistik. Ingen har påtalat felaktigheter i vår rapportering och alla har erbjudits chans att kommentera. Ingen kritik, utan snarare tvärtom mycket beröm har också framkommit under den här tiden för ABK: s sätt att sköta sin huvudverksamhet. Kristianstadsbladet arrangerar då och då som många privata företag konferensresor, bland annat med annonsörerna. Deltagande företag finansierar själva resan och konferensen och här är ledningen, som i de flesta andra bolag, inför styrelsen ansvarig för att detta sköts inom rimliga gränser. Skillnaden för styrelsemedlemmarna i ABK är att det är kommunens, det vill säga skattebetalarnas, pengar som används och att de som borde kontrollera detta själva åker med. Peter Melin chefredaktör och ansvarig utgivare