Positivt med invandring

ººDen liberala tanken om människans frihet och lika förutsättningar framhåller rätten för varje individ att själv styra sitt liv utifrån sina egna förutsättningar. Därför skall människor som drabbas av totalitärt, militärt eller religiöst förtryck kunna få en fristad i ett annat demokratiskt land för att kunna återerövra sin frihet.

Ser man på migrationens effekter generellt över tid och rum, och jämför framgångsfaktorer mellan de länder som flyktingarna tvingades fly ifrån med mottagarländernas, så är nog USA:s, Kanadas och Australiens ställningar i välfärdsrankningen de förmodligen mest talande exempel på länder som har påverkats positivt av migrationen.

Sverige har länge varit ett av de länder i Europa som har haft den mest generösa flyktinginvandringen.

Svenska folket har under landets moderna historia välkomnat flyende människor från de flesta konflikthärdar eller ondskefulla diktaturer.

Att Sverige tagit sitt moraliska ansvar under lång tid råder det därmed ingen tvekan om. Sverige har under lika lång tid också kunnat räknas in bland de mest framgångsrika välfärdsländerna. Men varje ny flyktingvåg orsakar även en slitsam intern diskussion som sträcker sig från köksbordet, fikarummet och ända upp till riksdagen.

Den senaste flyktingströmmen kommer från krigsdrabbade Irak och har föregåtts av flyende människor från de konflikttyngda Balkanländerna, Somalia med mera.

Gång på gång hamnar debatten kring flyktingmottagandet i arbets- och bostadsbristargumenten, i kriminalitetsfarhågor och i den kanske farligaste av de alla; polarisering i fördelningen av de gemensamma resurserna. Sverigedemokraternas, med fleras, krav på flyktingsbokslut klingar oroväckande lika den ideologi som slutade i genomförandet av "den slutliga lösningen" från tiden under andra världskriget.

Att hävda att man först och främst skall se till de "ariska?" svenskarnas behov, för att sedan skänka något till invandrarna är inte alls långt ifrån att börja göra sig av med alla invandrare i syfte att rena nationen.

Att framhålla att svenska föräldrar, barn, äldre, arbetslösa, funktionshindrade, sjuka eller fattiga är berövade sin regelrätta del av den generella välfärden på grund av kostnader för invandrare och flyktingar, är en mycket otäck och farlig argumentation som tar sikte på människors mest primitiva försvarsmekanismer.

Folkpartiet liberalerna ser människovärdet i alla individer och arbetar febrilt för att förbättra de praktiska förutsättningarna för flyktingarnas framgångsrika integration.

Med utgångspunkt i folkpartiets grundliga analys av utanförskapets problematik genomförs nu i hela landet stora satsningar på de tre viktigaste områdena; arbetsmarknaden via nystartsjobb, instegsjobb och jobb och utvecklingsgaranti, språkundervisning via sfi-lyftet och sfi-bonus samt krafttagen mot diskriminering genom skärpt diskrimineringslagstiftning.

Kommuner runt om i landet ampassar och moderniserar sina arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Resultatet hittills? 92 000 nya jobb under 2007 där hälften hade gått till utrikes födda personer. En human politik skapar framgång!