Rätt krav på rätt plats

Varför är krav ett negativt ord i nästan alla sammanhang utom sport? Varför förknippas krav med omänsklighet och utbrändhet - i stället för med utmaning och kraft som inom sporten? Varför talas det om krav som något fult? Varifrån kommer den generade rädslan att ställa krav på dem som anses svaga? När vi inte vågar ställa krav på oss själva eller andra gör vi oss alla en verklig björntjänst eftersom ett kravlöst samhälle skapar godtycklighet, osäkerhet och anonymitet.

Rätt ställda krav i lämplig mängd är en sund drivkraft för både vår egen och samhällets utveckling. Att ställa bra krav är detsamma som att visa respekt och ge uppmärksamhet.

Den allmänna diskussionen borde alltså i stället gälla vilka krav som ställs och hur mycket man kan begära av sig själv och andra. Och hur man ska följa upp det som överenskommits. Det gör man inom sporten. Vi måste hjälpa varandra att ta det nödvändiga ansvaret och att vara modiga efter förmåga.

Detta är extra viktigti vårt umgänge med den unga generationen. Hur ska de kunna göra den för sin utveckling nödvändiga gränstestningen om dessa gränser inte syns och märks? Eller slätas över så fort det börjar bli obehagligt?

Hur ska de kunna bli ansvarsfulla vuxna om de inte i sin tur får ställa krav på oss att visa vägen? Krav är en ömsesidig verksamhet. Det är vår skyldighet som vuxna att jobba för trygghet och stabilitet till våra unga. Vi måste också våga stå stadigt om det går överstyr.

En viktig faktor för att lyckas med detta är den personliga kontakten. Vi måste bry oss om varandra. Det betyder också att man ska få beröm för det man gjort bra men konfronteras med konsekvenserna av sina dåliga handlingar. Den som krossar ett skyltfönster bör som en del av sin botgöring personligen be butiksägaren om ursäkt. Den som mobbar bör konfronteras med lidandet den skapar - direkt av offret som ska ställa krav på upprättelse. Den som begår ett brott innan den uppnått straffmyndig ålder bör i stället uppmärksammas på annat sätt av samhället. För om den mycket unge brottslingen tillåts gömma sig i anonymiteten utanför alla register så förringas allvaret i situationen och rekylen blir desto hårdare när 15-årsdagen passeras. Det är inte snällt.

Denna debattartikel är inget inlägg i den juridiska debatten. Det finns redan många anföranden för och emot lagändringar. Jag vill i stället gå ett steg vidare och förstå vad som ligger bakom våra attityder.

Det är här jag ser rädslan för krav vara så utbredd i vårt samhälle. Den genomsyrar allt ifrån betygsdebatten, vår hållning till flyktingar, till hur vi hanterar brottslighet. Men kravlöshet är alltså inte samma sak som att vara snäll. Det är raka motsatsen. Den hållningen ger varken belöning till den som förtjänar det eller konstruktiv påföljd till dem som så behöver.

Jag vill ha ett samhälle där vi får visa vår medmänsklighet genom att ställa rimliga krav på varandra - även utanför sportarenorna.