Sjukvårdshuvudmannen har förlorat greppet
Sjukvårdspolitikerna har fått ett angenämt ord att suga på – gräddfil. Ordet ligger väl på tungan – betydligt bättre än fiasko. Båda orden ligger ändå varandra nära enär fiaskot gör gräddfilen oumbärlig. Enligt samstämmiga vittnesbörd uppvisar regionsjukvården två ansikten utåt; ett representerande kunskap, omtanke och kärlek, ett annat med nonchalans och likgiltighet som kännetecken. Diskrepansen utgör givetvis ett besvärande problem. Politikerna tror sig genom höger- respektive vänsterextrema ideologier kunna bemästra alla problem genom dynamisk retorik. Resultatet hittills har bland annat utmynnat i gigantiska underskott. Med en frisläppt ekonomi och med vårdpersonalens ambition att göra sitt bästa borde sjukvården upplevas som enbart positiv, förutsatt att verksamhetens mål är entydigt. Vissa tecken tyder på väsentliga brister i det avseendet. Politikerna beställer tjänster som täcker alla behov men anvisar bråkdelar av behövliga medel enligt ett sifferleksmässigt framtaget räkneexempel, pretentiöst benämnt budget. Därmed har allt ansvar pådyvlats personalen och politikerna kan likt Pontiuus Pilatus två sina händer, frälsta från all ondo. Förfarandet skapar olust bland personalen genom osäkerhet om den vårdmässiga eller ekonomiska beställningen skall beaktas. Undertecknad upplystes exempelvis om att kirurgerna knappast skulle behandla en så gammal person och blev vid ett annat tillfälle rekommenderad av en vårdcentral att söka vård hos en privat vårdgivare. Ingen skugga skall falla på någon enskild funktionär vars roll kan framstå som dunkel. Osäkerheten har möjligen utvecklat någon form av agreement – dock icke gentlemens – som utestänger pensionärer från kvalificerad sjukvård. Föreliggande fakta påvisande bristande ekonomisk styrning, oklara mål och medel pekar på att sjukvårdshuvudmannen förlorat greppet över sitt imperium. Åtgärder som effektivisering och rationalisering synes angelägna men fungerar som ett rött – eller möjligen blått – skynke för röstfiskande politiker. Sådana åtgärder torde bli genomförbara först när totalt kaos inträtt. Vissa tecken tyder på att ett sådant är inom räckhåll, vilket öppnar för nya möjligheter. Intill dess måste dels personalrollen tydliggöras, dels strategier för verksamheten utkristalliseras. Ett alternativ, som visserligen dämpar fortsatt positiv regional utveckling, är att låta kostnader och skatt galoppera och därigenom bygga en bred gräddfil till den egna verksamheten. Ett annat alternativ är att avlasta den egna verksamheten genom en stimulerad gräddfil till privata vårdgivare. Ett tredje alternativ är att minska sjukvårdsutbudet, medförande längre väntetider och eventuell utestängning av vissa vårdbehövande resulterande i en tredje gräddfil direkt till Nangijala. Med spänning emotses regionledningens vägval. Opolitisk observatör
