Skillnad på konflikter och konflikter

Svar till Pax Aeterna, 21 november. Du har fått Nordirlands historia bakom foten. IRA startade inte konflikten på Nordirland. Det var på sextiotalet som unionisterna använde RUC, B-specials och orangeorden för att driva bort de irländska katolikerna. Kvarter efter kvarter sattes i brand. Mängder av katoliker internerades och torterades av säkerhetspolisen. Många flydde till Republiken. Brittiska trupper placerades i Nordirland för att skydda katolikerna men de vände ryggen till och började samarbeta med unionisternas tyranneri. Katolikerna hade tre val – att fly, att försvara sig eller att dö. IRA var vid slutet av sextiotalet en armé med rostiga gevär från inbördeskriget och medlemmarna var lika gamla som vapnen. När unionisterna påbörjade sin utrensningsmetod och britterna stod på deras sida så sökte sig många till IRA. När ”Bloody Sunday” inträffade – då brittiska fallskärmstrupper mördade 14 människor på öppen gata i Derry – så blev kriget värre. IRA ville 1972 och 1975 förhandla om fred men britterna ignorerade den framsträckta handen. De ville krossa IRA och allt motstånd från republikanskt håll. De irländska katolikerna i Nordirland gjorde bara detsamma som NATO gjorde i Serbien och USA gör just nu i Afghanistan. De försvarade sig när de blev anfallna. Men IRA har under trettio års tid fått världens fördömande från regeringar och massmedia. Det är tydligen skillnad på vem som blir anfallen och av vem. Läs mer om Nordirland på www.irishnews.com (SDLP: s dagliga tidning), www.rte.ie (Irlands statliga radio och television) och http://irlnet.com/aprn (Sinn Féins veckotidning). Jan Pettersson har skrivit tre böcker om konflikten: ”Kriget fortsätter”, ”Brännpunkt Nordirland” och ”Vapenvila”. Lennart Winblad skrev 1972 en bok om konflikten som ni kan hitta på biblioteket. Men annars så är utbudet i Sverige om konflikten på Nordirland mycket dåligt. KERSTIN STIGSSON