Socialdemokratisk rundgång i cirkusmanegen

ººSven-Erik Österberg (s) och Luciano Astudillo (s) skriver (21/5) om en Sifo-undersökning där svenska folket, enligt den ickedynamiska duon, underkänner den i dag rådande arbetslinjen.

Det är en arbetslinje som bevisligen har brutit utanförskapet för hundratusentals människor.

Det är klart att det gör ont när ett livsverk raseras, men det massiva bidragsfängelse som socialdemokraterna byggt upp är verkligen inte värt att bevaras.

I den senaste opinionsmätningen som verkligen betyder något, valet 2006, svarade svenska folket att de tröttnat på de socialdemokratiska åtgärdspaketen, att de tröttnat på bidragsfängelset och att de tröttnat på samma gamla och ickefungerande sossemedicin.

Väljarna såg att socialdemokraterna övergivit arbetslinjen till förmån för bidragslinjen och att välfärden nu på allvar hotades.

Nästa gång svenska folket får möjlighet att ställa två alternativ mot varandra är i valet 2010. Förhoppningsvis har då socialdemokraterna knåpat samman ett alternativ värt namnet, men vi är inte optimistiska. Så sent som i förra veckan gav Österberg nämligen besked om vad som är på gång: Ingenting!

I tidningen Kommunalarbetaren (nr 9/2008) får vi nämligen reda på vad det socialdemokratiska jobbrådslaget kommit fram till efter drygt ett års hårt arbete. På frågan "Vari ligger det nya i s jobbpolitik?" svarar Österberg nämligen så här: "Egentligen är det inte så mycket nytt i sig." Med det kan man konstatera att rådslagets hittills enda synliga resultat är en ny frisyr. Snacka om ett bortkastat år.

Men eftersom vetenskapen sedan länge bevisat att det inte går att lyfta sig själv i håret borde socialdemokratin dra parallellen och inse att mer bidrag inte leder till mer och högre välfärd.

Den enkla sanningen är att välfärdens fundament är arbete, att arbete ger skatteintäkter och att skatteintäkter ger välfärd. Ett välfärdssamhälle är inte möjligt utan det arbete som varje dag utförs i vårt land av alla som kan vara med och bidra.

Regeringens politik leder till fler jobb och ger därmed en starkare välvärd. Hittills har de ökade skatteintäkter som fler i arbete innebär möjliggjort bland annat höjda tjänstepensioner och från den 1 juli en tandvårdsreform som den gamla s-regeringen lovade i valrörelse efter valrörelse, men aldrig förmådda infria. Persson värnade nämligen bidragslinjen precis som Sahlin gör i dag.

Socialdemokraternas strategi är uppenbar, nämligen att synas men inte verka. Deras "rådslagspolitik", med olika utspel utan något konkret innehåll eller nya förslag, kan närmast liknas vid en cirkus. Regeringens politik, å andra sidan, är inga pajaskonster. Den är inget "hä hä", eller "häpp häpp."

Problemet med att som s hålla till i en cirkusmanege är att manegen är rund. Håller man till där är man för evigt dömd att springa i cirklar och aldrig komma vidare.