Språkvård angår alla

Ibland kan vi lite till mans behöva stanna upp och begrunda vad vi egentligen sysslar med i vår dagliga gärning och kanske framför allt fundera över syftet och meningen med vårt arbete. För egen del aktualiseras detta av signaturen Lax, som observerat att Kristianstadsbladet numera ståtar med en ”så kallad språkvårdare” och frankt ställer frågan: Vad menas med språkvård?. Språkvården omfattar flera olika typer av verksamheter. Grunden är vården av det svenska standardspråket, alltså den form av svenska som är gemensam för svenskspråkiga. Hit räknas skriftspråket och överregional talad svenska. Vården vakar bland annat över stavning, uttal av ortnamn, ordböjning, ordförråd samt sats- och textbyggnad. Språkvårdsarbetet påverkar både när det gäller att anpassa svenskan till förändringar i omvärlden och när det gäller att bevara vårt språks stabilitet. I praktiken innebär det att språkvården ställer upp normer eller handfasta råd till brukarna. Dessa råd ska utformas så att de gör den språkliga kommunikationen så lätt och trygg som möjligt. En annan, minst lika angelägen, uppgift är att öka medvetenheten hos oss alla om svenskans egenvärde med sin mångfald av uttrycksmöjligheter. Det ligger i språkvårdens intresse att svenska språket behärskas över hela samhällsfältet, såväl i tal som i skrift. Här finns två aspekter, den demokratiska och den folkbildande, som är viktiga att framhålla och att värna om. Språkbrukare är vi alla. I princip är ovannämnda kriterier vägledande också på den mikronivå, där det dagliga språkvårdsarbetet på Kristianstadsbladet bedrivs. Tidningar och etermedier tillhör i allmänhetens ögon de mer framträdande normbildarna för det normala tal- och skriftspråket. Signaturen Lax saknar uppenbarligen inte egna synpunkter på språkvård i allmänhet och på språkbruket i Kristianstadsbladet i synnerhet. Ämnet engagerar. Det är ett sundhetstecken. Inte minst sporrar det mig i mitt arbete på tidningen att hålla koncentrationen på huvuduppgiften, nämligen att såväl hos tidningsledningen som hos varje enskild skribent inpränta tidningens ansvar som språklig förebild, ett ansvar från vilket enskilda medarbetare varken kan svära eller skriva sig fria. I dag, torsdag, skriver vi (den) 8 maj 2003. Flera läsare har hört av sig och påpekat att Kristianstadsbladet ofta anger datum lite hur som helst. Om djungelns lag råder vid datering i tidningen, är det verkligen illa. Däremot är det inte så märkligt att det varierar. Det finns nämligen olika sätt, som alla är vedertagna. Det mest tydliga och absolut lämpligaste sättet är att skriva ut månadens namn med bokstäver, alltså som ovan (den) 8 maj. Ordet den kan utelämnas, om det inte inkräktar på tydligheten. Till exempel måste den sättas ut, när månadens namn saknas: Sophämtning sker den 15 varje månad. Om det inte tydligt framgår att det handlar om ett datum, kan man för säkerhets skull använda kolon och slutbokstav på dagen: Den 15:e inträffade den stora sensationen. Detta sätt att ange datum ska tidningen använda i löpande text. I annonstext ligger det lite annorlunda till. Där florerar ett antal dateringsvarianter med enbart siffror: 8/5 2001, 08.05.2001, 2001-05-08. Dessa kan även användas vid datering av dokument, i brevhuvuden och liknande, men i löpande text är de bannlysta – för att nu inte tala om följande mer eller mindre ”hemmasnickrade” konstruktioner: 030508, 08-05-03, 03.05.20 och så vidare. Nu sätter jag punkt för dagen, vänder på bladet och väntar med intresse på ytterligare frågor och synpunkter från läsarna. Språkspalten når du med e-post: sprakspalten@kristianstadsbladet.se eller via brev: Språkspalten, Kristianstadsbladet, 291 84 Kristianstad.