Sveriges utvecklingsmöjligheter har reducerats

Svenska folket har sagt sitt; Nej till euron. Undersökningar under valrörelsen har visat en konstant ledning för Nej-sidan. Trots det hade jag svårt att tänka mig en sådan stor skillnad och en så stor marginal för en Nej-seger. Att diskutera procent hit och ditt, stor vinstmarginal med mera, finner jag dock mindre viktigt.

Istället bör vi grundligt fundera på och diskutera hur det kunde bli så här. Trots att alla borgerliga partiledare och partier – med undantag från Maud Olofsson och centern – sa Ja, liksom LO, näringslivet, och inte minst socialdemokraterna, fick inte befolkningen förtroende för euro-samarbetet.

Samtidigt som en majoritet av svenska folket vid detta riksdagsval röstade på ett parti som ville införa euron, gick folk nu emot socialdemokraternas ståndpunkt.

Hur kan det komma sig att svenska folket är så Europaskeptiskt? Varför har inte vi Europavänner lyckats förankra glädjen av Europasamarbetet hos gemene man?

Jag menar att vi Jasägare har varit alldeles för dåliga på att tala Europapolitik, Europafrågor, samt visa på vad som händer i EU och Europa och vad som faktiskt blir gjort, och vilka effekter det får i Sverige. Vi har inte gjort Europafrågan till en naturlig del av vårt svenska samhälle.

När vi talat EU och Europa har det varit på ett väldigt abstrakt vis, och på ett sätt som fått Europapolitiken att framstå som något som lever sitt eget liv långt ifrån oss, utan betydelse för oss.

Här måste vi Jasägare ta vårt ansvar. Det tror jag att vi klarar. Betydligt mer bekymrade är jag över den situation som nu uppstår.

Genom att vi står utanför euro-samarbetet har vi slagit undan en viktig förutsättning för tillväxt. För att vi ändå skall klara tillväxten – förutsättningen för en välfärd – måste regeringen nu skapa andra förutsättningar för tillväxten. Dessa förändringar kan bli tuffa för den svenska välfärden och kommer nog att göra att Nejsägarna inte alls känner igen sig.

Vår välfärd är redan i dag hårt åtgången, vilket bevisas inte minst av att Sverige tidigare var det tredje rikaste landet i världen, men nu ligger på 16-17:e plats.

Osäkerheten är nu stor i Sverige. Hur skall socialdemokraterna, som förlorade, och samarbetspartierna mp och v, som vann, förhålla sig till varandra? Hur skall socialdemokraterna kunna förmå v och mp att vidta de nödvändiga åtgärder som är nödvändiga att vidtaga för att klara tillväxten och inte få de negativa konsekvenser som ett Nej innebär?

Sannolikheten är stor att det Nejsidan varnade för med euron, är just vad deras Nej kommer att leda till nu i Sverige; det vill säga sämre tillväxt med en än mer försämrad välfärd!

Sveriges förutsättningar till en gynnsam utveckling har kraftigt reducerats, samtidigt som Sveriges regering avsevärt försvagats och förutsättningarna för socialdemokraterna att regera försämrats.

Det är då än viktigare att vi Europavänner lyckas förklara det unika med Europasamarbetet, samt att vi tillsammans jobbar för gemenskap och visar på vad som enar i stället vad som splittrar!

Eva Svenden (fp)