Tingen är bara ett substitut för lyckan

I merkantilismens palats, våra gallerior, pågår den stressade jakten på prylar inför den stundande helgen och årets höjdpunkt. Glittret är förförande och skapar en illusion om tingens substitut för lyckan och ett optimalt och perfekt julfirande i familjens sköte.

Om man som gammal man sitter på en bänk i en galleria och tittar på människornas livliga rörelser påminner det mycket om aktiviteten i sommarens myrstackar. Men av den arkitektoniska interiören kan man också slås av tanken på likheten med fångvårdsanstalter med sina balkongstråk och innetorgen. Med människor fångna var och en på sina spelplaner många med riktade vårdbehov.

Alkohol och tobak har tvingande regler som varnar för missbrukens skadeverkningar. Någon motsvarande information finns inte för personliga överkonsumtionens drogeffekter.

I år kommer troligen julhandeln att omsätta 60 miljarder kronor, rekord igen. Detta bidrar till att vi närmar oss miljonen av de som får betalningsanmärkningar från kronofogden och även detta en toppnotering.

Andra som attraheras av den förföriska miljön är de som blir fångar i finanshajarnas snabba lånefällor.

Varje år får firandet för många en bitter eftersmak särskilt hårt drabbas numera den unga generationen. Detta är kontraproduktivt då kommande prickar hos fogden omöjliggör deras lånefinansiering till konsumtion för lång tid framöver.

Det är sorglustigt att från bänken studera galenskapen som skadar vår globala miljö och enskildas ekonomi på sikt och i grunden.

Faran för livet är naturligtvis inte så överhängande som den är för grisarna som säger till varandra att "tror du på ett liv efter jul?"

Sansad helgfirare/ Ljungh