Vi går på knäna – hjälp oss!

Hos oss ska katterna få en andra chans, ett tillfälligt hem, mat, veterinärhjälp och kärlek innan de sedan kommer att omplaceras i ett nytt permanent hem.

Men vägen dit blir lång eftersom vi hela tiden måste kämpa för varje krona och helst vända den ett par gånger innan vi avgör vad som måste prioriteras.

Kattkommando syd är en ideell förening utan statliga bidrag. De få pengar vi lyckas få in kommer i första hand från försäljningen av hembakat och skänkta grejer som vi säljer på saker-och-ting-marknaden. Men även gåvor från ett fåtal privatpersoner.

Vi har kontaktat Kristianstads kommun för att få hjälp till våra omkostnader, men där blir vi hela tiden hänvisade till olika tjänstemän som hävdar att ansvaret inte är deras utan Länsstyrelsens. När vi ringer dit säger de att det inte är deras ansvar utan att vi får ringa till kommunen.

Så frågan förblir obesvarad. Vem har ansvaret och vem tar ansvaret? Ligger ansvaret på Kristianstads privatpersoner? Är det rätt att vi, två tjejer med familjer, ska fortsätta arbeta gratis på katthemmet 8-10 timmar om dagen sju dagar i veckan? Utöver detta ska vi hämta loppis prylar, baka, stå på torget med mera för att få in några hundralappar som ska täcka upp alla våra utgifter för katterna?

Efter två dagar var TasseBo fullbelagt trots att vi inte ens annonserat och vi säkert skulle kunna öppna en nio, tio katthem till som vardera hade behövt minst 2-3 heltidsanställda för att kunna driva dessa.

Är det då rättvist att vi ska jobba gratis och försaka våra familjer för att kommunen fortsätter blunda för djur som lider något oerhört utan vår hjälp?

Det enda vår kommun bistår med är att skicka en kommunjägare som skjuter ihjäl oönskade katter i stället för att ta bort skygglapparna och ta ett aktivt ansvar för de hundratals katter som hungrar av svält och lider av diverse sjukdomar.

Det är till oss folk ringer när de hittat en katt som lider och vi vet inte längre vad vi ska göra för att kunna ha råd och tid att hjälpa alla dessa djur.

Detta har gått alldeles för långt nu. Vi klarar det inte längre och vädjar till Kristianstads kommun om hjälp med pengar till verksamheten vi bedriver.

För vi går på knäna och sliter som djur för att kunna bedriva vår livsavgörande verksamhet för alla dessa behövande katter och nu behöver vi hjälp – och vi behöver den nu!