Vindkraftsdrömmen kan bli en mardröm

Underbart att uppleva ännu en "Don Quijote" (15/4) som slåss mot väderkvarnar. Men situationen är ännu värre än vad som framgår av din artikel. Man inte bara "pratar om" ett säkerhetsavstånd på 400 m.

Vestas, som är en av tillverkarna av den typ av vindkraftverk som det är fråga om på Linderödsåsen, skriver så här i sin manual för reparations- och underhållsarbeten: "Do not stay within a radius of 400 m (1300 ft) from the turbine unless it is necessary. If you have to inspect an operating turbine from the ground do not stay under the rotor plane but observe the rotor from the front."

Det är alltså inte bara en fråga om prat utan om blodigt allvar. Det är mer än isklumpar ett vindkraftverk kan slunga ut. Det finns till exempel något som heter materialfel och materialtrötthet. En vinge kan faktiskt brista.

Den typen av olyckor förekommer även inom områden som är mångfalt bättre kontrollerade än vad vindkraftverken någonsin kommer att bli, till exempel inom flyget. Tänk dig ett upp till 41 m långt roterande metallstycke komma farande mot dig från en höjd av över 100 m. Och frågan är inte om något sådant kommer att hända utan när.

Den som har delar av sin mark eller fastighet som ligger inom ett avstånd av 400 m från ett vindkraftverk kan alltså känna sig blåst på den biten av sin egendom. Han kan helt enkelt av säkerhetsskäl inte vistas där. Din granne, vindkraftsexploatören, har gjort ett allvarligt intrång – skapat ett servitut – på din fastighet. Utan att det står i någon lagfart.

Snälla ni som gör upp planer för vindkraftutbyggnaden: uteslut automatiskt varje tänkt byggplats för vindkraftverk som som ligger mindre än säg 500 m från någon annans fastighetsgräns. Det skulle avsevärt minska antalet sakägare och spara massor med arbete, tid och pengar – och ångest. Jag vet vad jag talar om i detta sammanhang: min sommarstuga i Linderöd ligger mindre än 350 m från ett planerat vindkraftverk.

Allemansrätten är urgammal och vi svenskar kan verkligen vara stolta över att vi har den kvar – än så länge. De inskränkningar i denna vår rätt som gjorts genom tiderna har i huvudsak orsakats av byggnader och odlad mark.

I Skåne finns väldigt liten yta kvar där vi kan utnyttja allemansrätten. Linderödsåsen är en sådan oas. Den inskränkning av allemansrätten som en utbyggnad av vindkraft på Linderödsåsen kommer att utgöra är av en helt annan dignitet än vad vi tidigare sett. Som till exempel i Huaröd: vips är en kvadratmil borta. Och kring varje enskilt verk kommer 50 hektar – cirka 70 fotbollsplaner – att vara puts väck. Inga utflykter och promenader, ingen bär- och svampplockning på dessa marker längre.

Nu invänder nog många: men det är ju så fantastiskt bra på alla de sätt och vis med vindkraft; det hör vi och ser vi på tv varje dag. Men är det verkligen så entydigt bra? Drömtillståndet för många i dag – speciellt för vissa drivande politiker – tycks vara att Sverige bygger huvuddelen av sitt elberoende på vatten och vindkraft.

Okej, låt oss tänka oss att vi befinner oss i detta idealtillstånd. Då spelar vädret oss ett litet spratt och placerar efter en regnfattig höst och mitt i vintern ett mäktigt högtryck rakt över Sverige. Det är riktigt kallt, det är bara lite vatten kvar i magasinen och det är nästan vindstilla. Jag överlåter åt läsaren att själv fundera över vad som händer då.

Nej, det är nog med vindkraftsdrömmen som med kommunismen: den låter förföriskt vacker i teorin men förverkligad kan den vara en katastrof.