Färgglada djur i fransk klack

Det favorittippade landslaget är kanske det som behöver minst stöd, men ändå har det rest folk från alla delar av Frankrike – Paris, Lyons, Toulouse och Boulogne för att nämna några städer– för att i går sammanstråla i Kristianstad arena.

– Det är väldigt billigt att resa hit, säger Nicolas Rousseau från Toulouse, som av entusiasmen att döma ändå inte hade hindrats av priset.

Fyra fransmän som tidigare inte kände varandra träffades på tåget och tog sällskap under promenaden från stationen till arenan. Två av dem hade rest norrifrån eftersom de jobbar i Stockholm respektive Västerås.

– Det är trevligt att VM även spelas i mindre städer. Det gör att man kan få se spelarna på stan. Nu såg vi det tyska landslaget när de hoppade på bussen vid hotellet, sa Blandine De Montclos, som jobbar i Stockholm.

Men ingen av dem planerade att stanna kvar i Kristianstad över natten.

– Jag och Blandine tar nattåget hem igen. Vi ska jobba i morgon båda två, sa Jacques Lallement, som jobbar i Västerås.

De räknade inte med, men hoppades på en fransk seger och hade olika och kompletterande förklaringar till varför laget räknas som så bra.

– Målvakten är väldigt bra, sa Blandine.

– Och lagandan, tillade Jacques.

På vägen till arenan plockade de fram kritorna och målade sig i ansiktena. Väl framme slöt de upp till övriga hejaklacken, som hade samlats på läktarens ena långsida. De flesta var målade i landets tre färger och hade landslagets blåa tröjor, men tre män hade gått steget längre och klätt sig i tupp-, gorilla- och krokodilkläder. Cedric Constant från Boulogne, som "bara" hade målat sitt ansikte, förklarade att varken gorillan eller krokodilen symboliserar Frankrike, men däremot tuppen.

– Här är god stämning och jag hoppas att vi ska vinna. Jag känner mig riktigt stolt som fransman, sa Cedric och klappade sig för bröstet.

Ingen i klacken sa att de hade fått några större intryck av Kristianstad på vägen till och från stationen, men de är mycket nöjda med arenan.

– Här är så rent, inte alls som i franska arenor, sa Cedric Constant.

Ju närmare matchstarten mellan Frankrike och Egypten desto högre blev stämningen i klacken. När landslagen marscherade in på planen, gick några i klacken fram till spelaringången för att ta bilder av sina idoler, medan de andra lyfte den stora franska flaggan och hälsade spelarna välkomna med ett jubel. Matchen kunde börja och efteråt lär ingen av dem ha blivit besvikna.