Clownen som inte vågade vara clown

Men när Mona fick sina första uppdrag som clown blev svaret nej.

– Det var flera familjer som sett min annons i tidningen och ville överraska sina barn med en clown på deras födelsedag. Men jag blev så nervös när de ringde, att jag inte vågade ta uppdragen. Jag sade att jag tyvärr var fullbokad, skrattar Mona Åhlin.

Valet att bli clown föddes när man började prata om nedskärningar på det kommunala dagiset hon jobbade på.

– Jag blev dessbättre aldrig uppsagd, men då hade planerna på att bli clown redan blivit en fix idé, berättar Mona Åhlin, som gick ner i tjänst för att kunna förverkliga sin dröm. Men hon talade aldrig om för någon om sina planer på en deltidstjänst i underhållningsbranschen.

Och efter att ha sagt nej till clown-beställande föräldrar några gånger, vågade hon ta steget fullt ut –  och bli clown. Clownen Hippoo! Att förvandla tvåbarnsmamman Mona Åhlin, 33 år, till en clown tar två timmar. Att sminka och måla sig själv och andra älskar hon.

– Jag tar ibland uppdrag som ansiktsmålare vid olika jippon och särskilt roligt är det att färga hår och lägga fantasifrisyrer, tycker hon. Hennes barn Monitha, åtta, och Oliver, fyra, vet. De har fått sitta modell många gånger.

När Mona Åhlin skulle köra till ett av sina uppdrag, stannade en bil full av barn och pappan gick ut, pekade och sa: "Oh, vad roligt med en riktig clown"!

– Då kände jag mig stolt, säger hon. En annan gång stannade hon för att tanka. I en av de väntande bilarna var baksätet fullt av barn och de gav sig inte förrän alla fått en riktig clown-kram.

Clowner är roliga, sorglösa och glada. Men de sägs också ha något sorgset i sig. Det gäller clownen Hippoo också. – Jag växte upp på ett av Moder Teresas barnhem i New Delhi i Indien. Jag minns Moder Teresa eftersom hon kom med godis till oss varje månad. Ibland lurade vi henne genom att springa och gömma godiset och ställa oss i kön på nytt, säger hon och skrattar vid minnet. Som sjuåring blev hon adopterad av svenska föräldrar.

– Jag var en av de lyckliga barnen där. Om man inte adopterades före 13-årsdagen kördes man ut på gatan, berättar Mona Åhlin, som vet vad det innebär att bli mobbad i skolan för att ha en annan hudfärg. Det var i småländska Eksjö.

– Mobbning är ju ett problem både bland barn och vuxna och beror på att folk måste ha någon att hacka på för att känna sig stor och viktig, tror hon.

Mobbningen har gett henne ett själsligt sår och skadat självförtroendet, men hon avråder ingen från att adoptera färgade barn.

– Även om man blir mobbad är det så mycket bättre att vara här. Och i dagens mångkulturella samhälle är det mer accepterat att vara annorlunda än när jag var liten, menar Mona Åhlin.

Men clownerna har alltid varit annorlunda – och ändå blivit älskade.

– Kanske är det därför jag älskar att vara clown, säger Mona Åhlin, alias clownen Hippoo.

– Allra helst skulle jag vilja vara clown på heltid.

Bo Erlandsson

0451-830 50

nyheter@kristianstadsbladet.se