Tallparken firades med dans

– Det är väldigt, väldigt kul att få vara med om detta som ordförande, säger han och hälsar välkommen till 100-årsfirandet.

– Men då undrar ni vad som är 100 år, fortsätter han.

– Du, ropar några.

– Ja, det kan man tro, svarar han och skrattar.

Sedan pekar han ut de delar av parken som finns kvar sedan den byggdes. En stund innan satt han inne i styrelserummet med ett glas rödvin och filade in i det sista på jubileumstalet.

– Jag har filat på det i många nätter, man vill ju göra något roligare av det hela, förklarar han och visar de tidstypiska kläderna han fått låna av hembygdsföreningen.

– De är 100 år gamla, det är förbaskat roligt, säger han.

Anslagstavlan i styrelserummet är full med bilder på alla band som spelat i parken genom åren. Agne Fredriksson reser sig och pekar på en bild med Flamingokvintetten.

– Alltså, jag tog ju hit när de var här, säger han och berättar att han började komma till Tallparken i slutet på 70-talet.

Hur mår 100-åringen?

– Vi mår väldigt bra, vi har varit i svackor, men nu är det bara uppåt och det ser ljust ut. Vi investerar väldigt mycket och det är väldigt, väldigt kul.

Bandet som fått äran att spela på 100-årsfesten heter Glenn-Endys och medlemmarna byter om som bäst backstage borta vid scenen.

– Det är ju en ära och ett gott betyg att vi blev utvalda, säger Glenn Ohlsson som spelar bas, gitarr och sjunger i bandet.

De spelar i Tallparken ett par gånger varje år.

– Det är ett toppenställe med jättetrevlig och dansant publik. När vi har varit här har det alltid varit mycket folk, det är kul, säger Glenn Ohlsson.

Ann-Sofie Andersson har kommit hela vägen från Helsingborg, dels för festen, dels för bandet.

– De är suveräna, säger hon efter att ha kramat om Bosse Persson från Höör.

– Det är så roligt att vara här och dansa och träffa gammalt och nytt folk, fortsätter hon.

Vid ett av de vackert dukade borden intill dansgolvet sitter Britt och Karl-Åke Walter med Anita och Kjell Andersson. Båda paren bor på gångavstånd från Tallparken och besöker den ofta sedan många år tillbaka.

– Det är byns samlingspunkt, säger Britt Walter.

Anita Andersson minns att folk stod upp och väntade in dansen när hon var yngre. I dag sitter folk ner eller går runt och bjuder upp.

– Här är så god stämning och maten är alltid god. Det är behagligt här inne, hoppas parken får leva kvar, säger hon.