Annons

The Hittills skakar liv i kulturhuset

HÄSSLEHOLM. Utsålt sedan länge, med önskemål om extrakonserter. Och kanske sker folkets vilja. Åtminstone borde arrangörerna nu vara helt på det klara med att The Hittills 60-talsfester kan skaka liv i vilket kulturhus som helst.
Hässleholm • Publicerad 4 januari 2001
Hårdsvängande hobbyband. The Hittills, med Nils-Åke Runeson och Rolle Wendin i fronten, bjöd kulturhuspubliken på popfest modell 1960-tal. Bilder: TOMMY SVENSSON
Hårdsvängande hobbyband. The Hittills, med Nils-Åke Runeson och Rolle Wendin i fronten, bjöd kulturhuspubliken på popfest modell 1960-tal. Bilder: TOMMY SVENSSONFoto: 
Tillfälligt avbrott. Inga brandväggar föll ner den här kvällen, men Nils-Åke Runeson var för en kort stund ovän med tekniken.
Tillfälligt avbrott. Inga brandväggar föll ner den här kvällen, men Nils-Åke Runeson var för en kort stund ovän med tekniken.Foto: 
Runeson över Röda salongen. Nils-Åke Runesons skugga talar om att The Hittills intagit Hässleholm kulturhus.
Runeson över Röda salongen. Nils-Åke Runesons skugga talar om att The Hittills intagit Hässleholm kulturhus.Foto: 
Cellovirtuos. Lars-Inge Bjärlestam hade säkert roligare med The Hittills än vad han har med Oslosymfonikerna.
Cellovirtuos. Lars-Inge Bjärlestam hade säkert roligare med The Hittills än vad han har med Oslosymfonikerna.Foto: 

The Hittills, historien börjar 1984 på en bygdegård i Farstorp. Men egentligen redan när Nils-Åke Runeson och Rolle Wendin fick sina första gitarrer, någon gång i det tidiga 1960-talet. Idag har ”farbröderna” kultstatus i Hässleholm med omnejd och onsdagskvällens konsert i kulturhusets Röda salong är invigningsdagarnas mest eftertraktade biljett. Greppet är genialt i all enkelhet. En stadig repertoar av eget och lånat, med den ursprungliga popmusikens själ som genomsyrande kraft, hittar snabbt en publik. Du behöver inte vara 50- eller 60-talist för gilla The Hittills. Och när Nisse Runeson samtidigt tar fasta på att en kväll som denna kräver något extra kan inget gå fel. Natale Bellan svänger på vibrafon när Stones möter Nat King Cole nånstans utmed Route 66, cellovirtuosen Lars-Inge Bjärlestam understryker stråkarnas inflytande över The Beatles och har gissningsvis aldrig så här roligt med Oslosymfonikerna. Mange Jansson från Joddla med Siv lyckas med sitt dragspel göra zydeco av Dylan, Elvis och – tro det eller ej – Bröderna Lindqvist. Nämnda Hittillsvänner är bygdefolk allihop, liksom ”hemliga” doatrion Git Persson/Monia Sjöström/Helene Persson och ungdomskören Chorus Mix i ett finalpotpurri på Chiffonsoriginalet She´s so fine och George Harrisons kopia My sweet lord.

Hemligast ändå (och mest långväga gäst): Svenne Hedlund. Jäpp, Svenne ”Hep Stars” som radar upp två gånger Benny Andersson, Farmer John och – förstås – Cadillac.

Annons

Det är fest en kväll som börjar med bandupptagningar av Tage Erlander, Anita Lindblom, Hyland och Martin Luther King. En fest som når sin lätt extatiska kulmen med I saw her standing there.

Publiken och gästartisterna stormtrivs, men kvällen tillhör The Hittills. Nils-Åke Runeson, Rolle Wendin, Roffe Höst, Janne Runesson och Patric Berg är ödmjuka utövare av ”oförstörbar” kvalitet. Ett hobbyband som svänger hårdare och sätter stämmorna bättre än många av den nya generationens mer seriösa aktörer. Jag gissar att de precis varit med om sin mest minnesvärda spelning – hittills alltså.

anders.martensson

@kristianstadsbladet.se

SAXO
Så här jobbar Kristianstadsbladet med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons