Vill att Alliansen ska vara öppna med SD-relationen
Ett styrande block som söker stöd hos något av de andra båda blocken och som framför allt håller samtalsvägarna öppna. Ungefär så formulerades treblockspolitiken av Lars Johnsson (M) i samband med valet.
Lite mer än ett år senare konstaterar Lena Wallentheim (S) att hon inte märkt av någon vilja till dialog från kommunstyrelseordförande Johnsson.
– Det finns ingen treblockspolitik, eftersom Moderaterna gör upp det mesta med Sverigedemokraterna. Det finns en majoritet men på pappret säger man att den inte finns, säger Lena Wallentheim (S).
På sistone har hon muttrat lite över bristen på insyn. Det kan handla om en sådan sak som att få vara med på ärendeförberedningarna inför kommunstyrelsens sammanträden. Men det handlar även om det mer informella informationsutbytet.
– Lars Johnsson (M) och Hanna Nilsson (SD) pratar mycket med varandra. Fint, men säg det då, var ärliga med det. Kommunen styrs inte genom en treblockspolitik, utan man löser frågor mellan två block, Restalliansen och Sverigedemokraterna.
När Lars Johnsson (M) tar emot i stadshuset fredagen den 29 november är han ovanligt avslappnad. De båda oppositionsledarna Hanna Nilsson (SD) och Lena Wallentheim (S) är på Sveriges kommuner och regioners (SKR) kongress i Linköping. Det är lite mindre på hans agenda än vanligt men framför allt börjar strukturerna i styret sätta sig. ”Vardagen snurrar på”, som Lars Johnsson (M) uttrycker det.
– Det finns en viss stabilitet och tydliga spelregler.
Spelreglerna handlar främst om att Restalliansen fick igenom sin budget, som är det viktigaste styrdokumentet, och inte om det tysta stödet från Sverigedemokraterna.
– Vi lyssnar in om det finns stöd från något block, annars avstår vi från att lyfta en fråga.
Restalliansens gruppledare träffar SD:s gruppledare med jämna mellanrum men regelrätta förhandlingar, eller ens regelbundna samtal, som Lena Wallentheim (S) antyder, sker inte.
– Men jag upplever att SD har en större vilja och ambition att gå till mötes än S. De förstår kommunens situation och vill ta ansvar. S har gått djupare in i sin oppositionsroll och vem kan klandra dem för det?
Lars Johnsson (M) tror att SD:s välvilliga agerande har att göra med partiets strävan efter att bli accepterat som en samarbetspartner.
Har du tagit intryck av deras strävan?
– Något samarbete är inte aktuellt den här mandatperioden, eftersom vi då skulle behöva ha med två partier till för att få majoritet. Är det möjligt? Jag är inte så säker på det och det är inte uppe till diskussion.
Det är en nöjd Hanna Nilsson (SD) som återvänder till stadshuset efter dagarna i Linköping. Den senaste månaden har partiet gått som en raket i opinionsmätningarna.
– Allt är tipp-topp. Folk jag inte känner hälsar på stan, det är high five och många som vill engagera sig i partiet.
Hon ser fram emot den dagen partiet kan göra saker ”på riktigt”, även lokalt.
– Nu får vi utgå från den situation som råder och ta ansvar för Hässleholms bästa.
Vad får ni tillbaka?
– Vissa av våra förslag går igenom, vi får en del gehör för vår politik.
Att studieförbunden, särskilt Ibn Rushd, blev utan bidrag är hon tillfreds med. Med besparingen på Mötesplats Ljungdala likaså. Och någon nedläggning av byskolor tänker hon inte acceptera.
– Men där var vi ense med de rödgröna.
Är det viktigt för er att känna er sedda och lyssnade på?
– Vi vill känna oss respekterade som största parti och utan Restalliansen hade vi inte haft något att säga till om.
Kommer det att tuffa på såhär resten av mandatperioden?
– Jag hoppas det. Vi tycker att det funkar.
Vad skulle kunna förändra det?
– Det skulle vara om Restalliansen splittras.
Den svaga länken i de goda relationerna mellan Restalliansen och Sverigedemokraterna är Liberalerna, menar Lena Wallentheim (S).
– KD och M har inga problem med det här, men ett regelrätt samarbete tror jag inte L hade gått med på. Med ett mandat till så hade det nog blivit ett samarbete, men utan L går det inte.
