Ensam står inte stark

I dag väntas regeringen godkänna ett avtal med Nato om ett utökat militärt samarbete. Avtalet öppnar upp för att Nato får sätta in sin insatsstyrka i Sverige. Försvarsminister Karin Enström (M) poängterade dock i gårdagens Svenska Dagbladet att Natos insatser bara får ske efter en inbjudan från oss.

Beskedet om det nya avtalet kommer bara en vecka innan Natos toppmöte i Cardiff i Wales. Där ska militäralliansen ta beslut om att öka den militära närvaron i Polen och i de baltiska staterna som en direkt reaktion till Ukrainakrisen och Rysslands mer aggressiva agerande mot omvärlden.

Även Finland är redo att underteckna det så kallade värdlandsstödsavtalet med Nato. Men medan vårt östra grannland redan nu kan ingå ett avtal med Nato dröjer det för svenskt vidkommande; efter ett regeringens godkännande krävs det ett riksdagsbeslut. Det innebär taktiskt nog att Nato-avtalet hamnar helt utanför valrörelsen.

För närvarande är det bara Moderaterna och Folkpartiet av riksdagspartierna som är för ett Nato-medlemskap. Tyvärr driver ingen av partierna aktivt frågan. Fredrik Reinfeldt brukar svara att det varken finns ett folkligt stöd eller en parlamentarisk majoritet i riksdagen för det. Det är att kapitulera helt inför en avgörande framtidsfråga. Om det är något en politiker måste göra ibland är det just att följa sin egen uppfattning för att därigenom övertyga andra.

Förra året öppnade KD-ledaren Göran Hägglund upp för en omsvängning genom att föreslå en utredning av ett medlemskap i Nato. Det är förvisso inget klart ställningstagande men visar ändå att KD är beredda att ompröva sitt motstånd mot ett medlemskap. Fler partier borde följa efter i Hägglunds spår.

Det nu föreslagna samarbetet med Nato är ett välkommet närmande till den militära alliansen. Men i en tid när oron ökar i Sveriges närområde räcker det inte. Ensam står sannerligen inte stark, särskilt inte när den svenska försvarsförmågan efter åratal av neddragningar nu står svagare än på länge.

Det kanske viktigaste beslutet som svensk säkerhetspolitik står inför, om Sverige ska vara med i Nato eller inte, finns tyvärr inte på den politiska dagordningen. Det är att helt blunda för vad som händer i vår omvärld med ett Ryssland som uppträder allt mer aggressivt mot sina grannar. Annekteringen av Krim och ökande oron i östra Ukraina är tydliga exempel på hur president Putin agerar utanför sitt lands gränser.

Sveriges säkerhet ska byggas gemensamt med andra länder. Då är medlemskap i Nato ett naturligt första steg. Det är dags att ta det där sista klivet över tröskeln.