FP kan bättre

Flera år framåt var de frisinnade i majoritet. Den liberala kärnan fanns i storstaden och hade svag förankring ute i landet. När detta skrivs har det frisinnade inflytandet sedan länge försvagats. Många som känt sig närmast denna tradition lever inte längre, eller har sökt sig vidare.

Folkpartiet liberalerna är emellertid fortfarande ett brett parti. Ibland får man intrycket att det tagits oändliga kliv åt höger, att kravställandet saknar rimliga proportioner, att det för mycket spelas på människors rädsla i övervakning och säkerhetspolitik.

Att "liberalerna" inte står på barrikaderna i fråga om den enskildes frihet, valmöjlighet och integritet.

Bilden är inte helt osann. Nu vill partiet ändra skollagen så att rektorer lättare kan förbjuda elever och lärare att bära burka och niqab i klassrummet. Ett förtydligande av rektorernas handlingsutrymme kan vara vettigt, men det stärker känslan av att FP väljer lagstiftning före opinionsbildning.

Men FP är mer än så. Det är partiet som hårdast slåss för att fler ska lära sig mera i skolan, som vill öka människors värdighet, välbefinnande och valfrihet på äldre dagar, som är tolerant i livsstilsfrågor, som tar kampen mot hedersrelaterat våld, som mer än andra värnar det globala ansvarstagandet.

När andra partier beskrivs framgår viss mångsidighet. Att det finns moderater av det nyare och äldre slaget. Att centerpartister kan trivas bäst i politiska mittfåran eller på glassiga Stureplan. Att folkrörelsekramarna inom socialdemokratin knappast drar åt samma håll som statssocialisterna.

Men när det gäller FP - som alltid haft högt i tak och liberaler med olika lutning - tenderar nyanserna i rapporteringen att försvinna.

På söndag talar Jan Björklund i vackra Marstrand på västkusten. Där bör han visa på djupet i sitt parti och tydligare förklara att FP också är de sociala liberalernas hemvist.

Han skulle också kunna tala mycket mer om den psykiska ohälsan bland unga, om papperslösas rättigheter, om utanförskapet man gick till val på att bekämpa.

Folkpartiets styrka är att kombinera stark framtidsoptimism med kraftfull politik och patos för de utsatta. Mycket mer borde därför sägas om vårt personliga ansvar, ideella engagemang och det som kallats "det glömda Sverige".

Till exempel har ju partiet ansvar för en slagkraftig politik för det civila samhället. Men hur många vet det? Politiskt ledarskap är också att kommunicera beslut som fattats, i synnerhet om man vill att denna sektor ska ta större ansvar för välfärden.

Folkpartiet är ett öppet och tolerant parti med utmärkta förutsättningar att växa. Men så länge Jan Björklund mest talar om skolan är det för få som upplever det så.