Löfven jobbar för mycket

Vad vill han då, eller snarare vad får han med sig partiet på? Det är högst osäkert. För när tal om ”jobben först” ska konkretiseras – då börjar svårigheterna. I skriften heter det: ”Därför är detövergripande målet för vår ekonomiska politik att nå full sysselsättning.” Förutom att man kan diskutera vad full sysselsättning är, kan man fråga sig om S verkligen menar det.

Ett sätt är att dumpa löner och försämra arbetslöshetsförsäkringen. Vill Löfven det? Nej. Tvärtom, heter det att Sverige inte ska konkurrera med låga löner och a-kassan ska höjas. Ett annat sätt är att strunta i statsfinanserna och anställa alla i offentlig sektor. Vill Löfvens socialdemokrater göra det? Nej. Även om det finns anledning att oroa sig över att formuleringar som: ”Men sunda offentliga finanser är inte tillräckligt. En god ekonomisk politik bygger också för framtiden och sätter jobben först.” Om de offentliga finanserna kommer i andra hand, betyder det då att om inget annat fungerar är det fritt fram att skuldsätta landet igen?

Likadant med miljön. Klimatfrågan beskrivs som en ödesfråga. Men om jobben går först, vad betyder det när det kniper och industrin ställer höjda miljöskatter och dyra utsläppskrav mot jobb? Går verkligen jobben först, alltid?

Att ge alla unga människor en konkurrenskraftig utbildning låter fint. S vill göra gymnasieskolan upp till 18 år obligatorisk. Vad som gör att det ska få skolan att fungera är svårt att förstå.

Är allt då värdelöst med ”Framtidskontraktet”. Inte alls. Bara det faktum att marknadsekonomin lyfts fram som möjliggörare för ekonomisk utveckling och välfärd, ger hopp om att socialisterna i Skåne är en isolerad minoritet i partiet. Det kan också vara en god idé att göra förskoleklassen obligatorisk. Pedagogiska insatser i låg ålder är ett bra sätt att utjämna förutsättningarna mellan individer från olika bakgrund. Uppenbarligen finns det brister i dagens utbildningssystem, när allt för få kan möta de kompetenskrav som finns hos de företag som faktiskt anställer. För, hur illa det än kan låta: Jobben har blivit fler, inte färre, sedan alliansregeringen tillträdde.

Stefan Löfven har rätt i att jobbfrågan är avgörande, fler måste försörja sig genom arbete. Han bör hålla sig till reformer som främjar utbildning och företagande. Men om den fulla sysselsättningen ska överordnas alla andra mål – då bär den Löfvenska vägen rakt ner i diket.