Medan Juholt är ute och reser

En annan bild är den klassiska: S har i alla tider varit mästare på att hålla enad front utåt. Uppslitande interna strider har stannat i sammanträdesrummen. Locket på. Med Juholt som chefskock har han inte bara fått popcornmaskinen att bli symbol för den egna verksamheten – förslag flyger okontrollerat åt alla håll – han har också fått popcorngrytan att bli bilden av Nya Socialdemokraterna, med locket av.

Den som uppskattar radikal debatt och ifrågasättande av den rådande ordningen borde välkomna debattlusten. I stället för att låta politiska motståndare analysera och tolka S finns det en poäng i att låta ”kärleksfulla kritiker” som kan stärka partiet komma till tals, som Mona Sahlin så riktigt påminde om i P1-Morgon i går med en listig referens till partiikonen Anna Lindh.

Men Sahlin har inte Partiet med sig, nu heller.

Nu får det vara nog, sa Blekinges regionråd Mats Johansson i P1 och förklarade ”attackerna” med att det finns de inom partiet som tycker att landsortsbor provocerar. Eftersom Ylva Johansson står till vänster i partiet får det ses som ett sätt att hitta en annan förklaring än att det ligger någonting i det hon skrev på sin blogg, att Juholt är ansvarig för partiets svåra läge. Stockholm mot resten skulle alltså vara den nya stridslinjen.

”Krypskytte”, enligt Göteborgs Göran Johansson. ”Internt käbbel”, tycker tidigare statsrådet Morgan Johansson. ”Femtekolonnare”, kallar S-veteranen Enn Kokk alla kritiker.

Detta är mer än krav på lojalitet. Det är partipiska och munkavle. Hur lågt i tak får det egentligen vara i ett parti?

Det socialdemokratiska sönderfallet kan inte enbart förklaras av Juholt, men han är en bidragande orsak – och han är ytterst ansvarig. Som oppositionspolitiker har varken han eller Sahlin kunnat använda regeringskansliet som den maktbas det traditionellt har varit.

Ordföranderollen är inte som under Göran Perssons dagar, då han med utnämningsmakten befordrade ”talanger”, vilka satt som statsråd på nåder och saknade maktbas i partiet.

Riksdagsgruppen är inte det transportkompani det var när Juholt verkade där.

Samarbetet med andra partier sker inte i slutna rum med makten som morot för överenskommelser.

Visst, interndemokratin var usel, men Persson säkerställde sig om suveränt manöverutrymme. Juholt saknar bägge delar. Han är bara onåbar när han är ute och reser.