På rätt sida vinsten
När Dagens Nyheter granskar flera stora koncerner inom äldreomsorg och skola är siktet inställt på hur mycket bolagen betalar i svensk bolagsskatt. DN:s slutsats är att företagen betalar lite i skatt i förhållande till rörelseresultatet.
Företagsbeskattning är ett komplicerat kapitel. Det är något som göder skattekonsulter mer än det roar företagare. Att finansiering via lån i stället för eget kapital ofta är skattemässigt fördelaktigt är något som debatterats länge. Inte minst för att det riskerar att missgynna familjeägda företag medan det gynnar de så kallade riskkapitalbolag som har hög belåning som en del av sin affärsidé. Möjligheten att utnyttja de uppmärksammade räntesnurrorna, där lån från utländska bolag i koncernen sänker redovisad vinst i verksamhetslandet, har redan begränsats. En översyn av skattereglerna gällande lån och eget kapital är också på gång. Det är bra.
Det är rimligt att ställa höga krav på företags skattemoral. Särskilt på dem som verkar i offentlig sektor. Även om Skatteverket förlorat flera fall som drivits i domstol, var upplägget med räntesnurror stötande. Men det gör inte att all lånefinansiering är omoralisk. Det borde varje hus- eller bostadsrättsägare veta.
Granskning av ägandet och ekonomin i företag som säljer tjänster i offentligt finansierad verksamhet är bra. Det gör också att företagen måste träda fram och redovisa sina ekonomiska förehavanden. Precis som de tvingas att svara för den kvalitet eller ibland brist på kvalitet i det de levererar.
Risken är dock att den samlade mediebilden blir ensidig. Alla verksamheter kräver investeringar. Inom vård, omsorg och skola är de investeringarna höga. Även kommuner och landsting tar lån för att finansiera fastigheter och den utrustning som krävs för verksamheten. Privat kapital gör det lättare att klara det offentliga åtagandet. En viss avkastning är ett tecken på en välskött verksamhet, inte motsatsen.
Vinstförbudsivrare vill få det att framstå som att företagens ägare gynnas på vårdtagarnas, elevernas och skattebetalarnas bekostnad. Tyvärr har de rätt i enstaka fall. Och ibland kan valfrihetsförespråkare hamna i fällan att alltid försvara alla företag. Det är knas.
Det finns ingen anledning att skydda företag som levererar dåliga tjänster eller har tveksam skattemoral. Fler relevanta kvalitetsbedömningar måste göras av myndigheter, arbetsgivare, fack och patient- eller konsumentorganisationer. De företag som levererar undermåliga tjänster inom vård, skola och omsorg förtjänar inte sin plats i svensk skattefinansierad välfärd. Företag, små och stora, som utvecklar tjänsterna och gör dem bättre och effektivare är däremot guld värda.
